Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 28 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - André Maurois: Brev från Paris

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Léon-Pierre Quint (Stock) skrivit en
biografi, lika förträfflig som den, vilken samme
kritiker skrivit om Proust, och detta är ett
högt betyg.

ANDRÉ GIDE efter en av författaren signerad, nyligen utförd teckning av Georges Schreiber.

Quint behandlar här ett problem, som
omfattar vida mer än Gides personlighet, ja,
som berör hela vår tid, nämligen problemet
om en ny moral. Kärnpunkten i Gides verk
är ”bedrägeriet” på moralens område, det
vill säga de falska moraliska motiv
människorna omedvetet framdraga för att
tillfredsställa sina instinktiva begär. Enligt Gide
känner djävulen sig ingenstädes mer
hemmastadd än i den människas hjärta, som tror
sig vara ett dygdemönster. På denna punkt
närmar sig Gide till Freud, men man kan
säga, att han närmat sig honom långt innan
han lärt känna honom, ty denna teori
skymtar redan i Gides allra första böcker
vid en tidpunkt, då Freud var fullständigt
okänd.

Det förefaller som om behovet av en
revidering av moralbegreppen redan omkring
sekelskiftet sysselsatt ytterst olikartade
personligheter: läkare såsom till exempel Freud,
romanförfattare såsom Proust och Gide. Vid
noggrann eftertanke tror jag att detta varit
synnerligen nyttigt. Det är möjligt att denna
mera ingående analys till en början drivit
somliga människor mot cynismen, men en
ännu mer fördjupad inre forskning har,
såsom Léon-Pierre Quint klart visat, kommit
Gide att återfinna en viss form av dygd. Ty
människan tillhör icke helt sina djuriska
instinkter. I varje mänsklig varelse knytes,
som Blake sade, ett förbund mellan himmel
och helvete.

Om detta intressanta spörsmål bör man
läsa icke blott i Léon-Pierre Quints bok, utan
även i ett egendomligt verk: ”Moralisme et
littérature” (Correa); det är en slags dialog
mellan Ramon Fernandez (som nyss fått
Prix Femina) och Jacques Rivière. Kort
innan Rivière dog, hade de båda männen
tillsammans företagit en resa i Schweiz, där de
hållit en serie föredrag, vari de bemötte
varandra. Rivière påtalade ”moralismen” i
litteraturen; han prisade Proust för att denne
varit icke omoralisk utan amoralisk som
de stora klassikerna. Fernandez försvarade
moralismen och framdrog som exempel
Meredith.

Diskussionen är intressant. Man frestas att
kasta in Gides berömda yttrande: ”Av goda
känslor skapas dålig litteratur. Men det
vore ett missgrepp. Om man sätter in dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>