Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Frans G. Bengtsson: En bibel för bokälskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nådde dit att lörd Macaulay varit sedd på
rekreationspromenader i trakten av Thames
Ditton, fördjupad i en av de för
vanliga människors nöjesläsning minst lämpade
böcker som finnas, hämligen den
bysantinske patriarken Photios’ ”Myriobiblon”
eller ”Bibliotheca”, vilken emellertid
tröttade hans arm, såsom han klagade i sin
dagbok.
Om böckers olika användningar har mr
Jackson åtskilligt att berätta. Burne-Jones
sade, att den enda nytta en målare hade av
böcker var att stötta under modeller med vid
besvärliga attityder. Andra ha dem att pressa
växter i; en vanlig användning är att ha dem
som möblemang runt väggarna i ett eller flera
rum, imponerande och aldrig rörda; och
många draga nytta av dem genom att göra
dem till föremål för recensioner. Som
tillhyggen kunna de också i rätta personers
händer ha sin användning. Den bok
varmed doktor Johnson sträckte bokförläggare
Osborne sanslös till golvet, när denne beskyllt
honom för slarv, var enligt Leslie Stephen en
”Biblia Graeca Septuaginta”, tryckt i
Frankfurt 1594; det vördnadsvärda exemplaret
fanns ännu 1812 att beskåda hos en
bokhandlare i Cambridge. William Morris, poeten,
målaren och bokartisten, en kraftfull man,
satt sysslande med en femtonhundratalsvolym
som var så dyrbar att han inte ville låta
någon annan röra vid den, när en person
trädde in och började irritera honom med
envist tjattrande i något illa valt ämne
(förmodligen pengar); varpå Morris med sådan
kraft slungade den dyrbara boken mot
ifrågavarande persons huvud, att den
rikoschetterade från sitt mål och slog ut en
dörrpanel.
Ett annat sätt att använda böcker är att
samla på dem utan att läsa dem: sällsynta
exemplar, varianter, förstaupplagor, elzevirer,
pärmrariteter, ouppskurna exemplar,
exemplar med ”och” i stället för ”ack” på sid.
157, rad 8, och annat dylikt. Ett sådant
samlande på böcker för andra ändamål än för
att läsa dem är naturligtvis, som mr
Jackson också påpekar, en egendomlig sorts
perversitet, allt utom respektingivande. Den har
blivit jämförd med samlandet av frimärken,
men med en sådan jämförelse synes man
göra frimärkssamlarna orätt; ty frimärkena
ha, när de samlas, redan fyllt sin mission,
och ingenting annat finns att göra med dem
än att samla på dem; en bok däremot är, så
länge den existerar, alltid till för att läsas,
och omdömet om icke läsande boksamlares
själsliga tillstånd måste därför bli mera
ogynnsamt. Som rent finansiell spekulation
(vilket vill säga spekulation i andra liknande
samlares fortsatta och stegrade dumhet) kan
likväl ett sådant samlande ha sitt
berättigande.
Den riktiga användningen av böcker
förblir att läsa dem, och den riktige bokälskaren
är den som samlar dem i detta syfte och
intet annat. Han samlar dem för att läsa dem
för deras egen skull, emedan de äro fulla av
ting som endast sparsamt eller inte alis
finnas på andra håll, skönhet till exempel,
förnuft och en del annat, och emedan de
rymma oändligt mycket mera liv (när de äro
av rätta sorten) än det berömda så kallade
”livet själv”, vilket i sin nutida utgestaltning
föga bemödar sig om att dölja sin
tvivelaktiga karaktär och väsentligen kan sägas
bestå i att läsa tidningar, driva på gator,
prata smörja och pladdra i telefoner,
bekymmer med pengar, trassel med erotik (en
ljuspunkt ibland, det skall inte förnekas) och ett
föga animerat sysslande med ett eller annat
i regel idiotiskt brödförvärv. I denna fadda
ruskighet utgör de verkliga böckernas värld
en paradisisk oas; och de som en gång
verkligen upptäckt densamma låta sig inte så lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
