Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUGH fALPOLE
BREV FRANLONDON
David Garnetts stora historiska roman. —— En framtidsvision av
Michael Arlen. —— Litterära tidskrifter.
Det nya året i London har inletts med
utgivandet av en bok, som gör engelsk
litteratur heder. För min del tror jag att den under
detta år och många följande kommer att bli
en av de mest framträdande böckerna, och
i allmänhet synes man vara böjd att
instämma i förutsägelsen.
Denna bok är ”Pocahontas” av David
Garnett.[1] Dennes utveckling har varit ett
ytterst intressant exempel på vad en
författare kan åstadkomma om han förblir sig
själv trogen och envist vägrar att på grund
av yttre påverkan ta av vare sig åt höger
eller åt vänster.
David Garnett har haft att kämpa med alla
de svårigheter som möta en medlem av en
berömd släkt. Hans farfar, doktor Garnett,
var författare till det förtjusande arbetet
”The Twilight of the Gods”, ett av dessa små
speciella och esoteriska kabinettstycken som
överleva så många mera omfattande och till
synes mera betydelsefulla verk. ”The
Twilight of the Gods” fortsätter alltjämt på sin
väg. Den utkommer ständigt i nya upplagor
och samlar omkring sig nya beundrare.
Författarens son och David Garnetts far, Edward
Garnett, som upptäckte, uppmuntrade och
kämpade för Joseph Conrad och för D. H.
Lawrence, har varit en av de mest
inflytelserika männen i modern engelsk litteratur.
Edward Garnett har alltid varit berömd för
sitt mod och sin personliga uppfattning, och
hans son har givit prov på samma
karaktärsegenskaper. När David Garnett började sin
författarbana, var den allmänna meningen,
att hans talang var rätt begränsad och mycket
”high brow”, och den framgång som ”Lady
into Fox” erhöll irriterade så många
rättlänkande människor, att hans begåvning för
en lång tid förblev dold bakom ett moln av
beskäftighet, okunnighet och intolerant
snusförnuft.
Visserligen kommer jag ihåg, att en
kritiker en gång sade till mig: ”Det är lätt att
göra sensation när man är tokig redan från
början, det sorgliga är bara att man inte kan
hålla på att vara tokig utan att i längden
tråka ut folk.” Faktum är emellertid, att
”Lady into Fox” icke alls var ett utslag för
galenskap. Saken var bara den, att Garnett
hade förmåga att se någonting som kan ses
varje dag i veckan men som hade undgått
alla andra människors uppmärksamhet. För
en tid såg det ut som om han skulle få lida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
