- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
44

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Sven Stolpe: Nathan Söderblom som författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


delvis läsas högt, och man skall höra
författarens trosvarma stämma ringa i öronen
för att rätt ryckas med.

Likaledes förfelar det lilla vackra
Söderblomskompendium, som hans maka
sammanställt under rubriken ”Ett år”, delvis sin
verkan på icke initierade. Stilväxlingarna bli
för abrupta, man saknar inramningen,
tonfallet, och står stundom frågande. (Den
initierade har däremot en utsökt behållning
av dessa fragment: han igenkänner genast
Söderbloms stil under skilda epoker och de
olika versionerna av hans älsklingsmotiv.)
Prediko- och essaysamlingarna ”När
stunderna växla och skrida" göra större verkan
—— där finner man också en rad verkliga
pärlor —— men författaren Söderblom möter
man fullt rustad på andra håll.

3.

Man ville i detta sammanhang trots vissa
stilistiska betänkligheter och trots den mycket
otillfredsställande behandlingen av kardinal
Newman särskilt peka på boken
”Religionsproblemet”, som i sina karakteristiker av
den katolska modernismens främste och sin
inspirerade skiss till en kristen utvecklings-
och historiefilosofi stundom når mästerskapet
i fråga om litterär kraft. Men det
märkliga är, att Söderblom såvitt recensenten
vågar döma aldrig tillnärmelsevis nådde så
högt i rent litterärt avseende som i sin sista
bok ”Den levande guden”. Det är en bok,
vars centrala partier man icke kan läsa utan
att känna ett hårt —— smärtsamt och
ljuvligt —— tryck över hjärtat.

Boken är som bekant postum. Efter
Söderbloms död har redan tidigare publicerats
hans polemik (på tyska) med den lärde och
fine jesuiten Pribilla om vissa för den
ekumeniska rörelsen grundläggande frågor, där
man förvånar och gläder sig över
temperamentet, kraften och schvungen i den även
sakligt sällsynt starka diskussionen. —Den
levande guden” —— namnet fixerade
Söderblom på sin dödsbädd under dessa patetiska
och gripande timmar, som icke skola
glömmas, så länge kristen tro har anhängare i
vårt land. Den utkomna volymen utgör första
delen av Söderbloms Giffordföreläsningar
1931 i Edinburgh. Författaren betecknade
själv boken som sitt religionshistoriska
testamente. Den innehåller också en
sammanarbetning av hans vetenskapliga
älsklingstankar. Åtskilligt nytt har kommit till, vissa
av de äldre linjerna —— även de mest
centrala —— ha ruckats, och helhetsbilden blir
delvis ny. Men ändå är boken författarens
testamente även i den meningen, att den
samlar allt det väsentligaste och
djupsinnigaste han tänkt om religionens svåraste
problem. Att detta är en stor och central bok
säger sig själv. Söderblomsvännen läser med
spänning den nya utredningen av Sokrates’
religiositet, följer hur ett nytt motsatspar
(spontan religion kontra övningsreligion)
delvis får ersätta det gamla
(oändlighetsmystik kontra personlighetsmystik) och tar
gripen del av slutkapitlets nya utformning
av Söderbloms originella syn på historiens
problem. Den profane läsaren konstaterar, att
Söderbloms stil här har fått en kraft och
en inspirerad lyftning som kanske aldrig
tidigare. I tolkningen av historiens problem
citeras ofta Harald Hjärne, vars religiositet
nyligen blivit föremål för en mycket
spirituellt formulerad skepsis av doktor Knut
Hagberg. Sambandet är intimt —— det
förefaller, som om Söderblom hos Hjärne hämtat
en av sina viktigaste impulser, när han gick
att tolka historien som en Guds fortlöpande
uppenbarelse. Men denna impuls berör också
det stilistiska. I Tor Andræs ypperliga
biografi får man ta del av, hur en intim vän till
Söderblom en gång varnar honom för att
alltför mycket härma Hjärnes stil. Det låg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free