Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Sven Stolpe: Nathan Söderblom som författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grund: förtröstan, får Sokrates en prägel av
utilitet och hedervärd prosa.”
Det kan knappast sägas koncisare,
knappare, ståtligare och mer —— humoristiskt. Det
är en mästares språk.
Samma förmåga av pregnant
formulering och pregnant, ogenerat realistiskt ordval
finner man på ett annat, mer abstrakt plan i
kapitlet om ”Uppenbarelsens fortsättning”,
där det på ett ställe med ett äkta
söderblomskt tonfall heter:
”Själva förekomsten av skapande andar
låter oss ana, att livet till sitt väsen är en
fortsatt skapelse, icke endast en
administration.”
Ett annat exempel är ännu mer
karakteristiskt:
”I historien finna vi en rad av snillen, som
för trängre eller vidare kretsar skapat en
mening i livet, när det syntes färdigt att falla
sönder i egoistisk småsinthet och dådlös
splittring. Snillena förändra situationen.
Livet, nyss tomt som en tom säck eller trögt
som en full säck, vaknar på nytt, får
mandom och spänstighet, och krafter, oanade
—— ack, fanns det hos de vanliga
människorna sådana krafter! —— samlas och sättas
in på övermänskliga mål. Vi känna det från
folkens historia. Hur fick icke livet i
Frankrike nya muskler och ny vilja genom Jeanne
d’Arc och genom den stora revolutionen —
må den lilla jungfrun förlåta mig
sammanställningen!”
Det är en realistisk, naiv, nästan folklig stil.
Men osökt och inspirerat höjer den sig till
klangfulla och manliga tonfall, till hög
litterär stil. Det är i de ögonblick Söderblom
som med silverne hammarslag nitar fast sin
kristna tro på Guds fortsatta uppenbarelse
i historien. Då är humorn borta, då är
allting allvar, besinning, patos och ——
älsklingsordet! —— förtröstan. Lägg märke till både
myndigheten, kraften och den spelande
intelligenta rörelsen (se särskilt den typiskt
söderblomska, blixtlikt snabba utvikningen
mellan tankestrecken!) i denna märkliga
utredning:
”Det kan hända, att några drömmande och
handlande utopister uträtta mer för Guds
syften än den fullkomligaste och ståtligaste
hierarki eller en väl avvägd och ansedd
fromhet, som kallar dem galningar. Det kan
hända, att politiska förändringar i fjärran
Östern och de andliga och materiella
krafternas hopfogning i en närmare och
allomfattande inbördes påverkan och tävlan —— med
kulturnivellering på ytan: till stor del samma
curriculum vid Shansiuniversitetet som vid
universitetet i Paris, och på djupet en allt
klarare och skarpare tävlan mellan de stora
livstyperna —— eller sociala rörelser inom vår
egen odling innebära en mäktigare
uppenbarelse än kyrkornas företag. Guds röst kan
tala till mänskligheten även genom läppar
som förneka hans tillvaro. Dessa satser
utgöra på intet vis paradoxer utan äro menade
fullkomligt bokstavligt. I händelsernas
sammansatta fortgång kan Guds vilja dunkelt
anas av den som står kämpande med i striden
eller känner sig medansvarig i de värden det
gäller; plötsligt kan dimman lätta, och han
får ana, vad som sker. Det finns tidsrörelser
i vilka ett vaket kristet öga har svårt att icke
igenkänna Guds verk. Teoretiskt och
praktiskt ställes kristendomen inför dem på prov.
Lever den, tänker den, verkar den inför den
levande Guden, eller instängd i kotteriets
fadda självbelåtenhet och i ett slags
konstighet eller en död skolastik? Äger den
mottaglighet för gudomlig inverkan eller dväljes
den i former, träning, suggestion...?"
Alldeles utan litterär ambition och helt
fångad av sitt stora livsverk hann Nathan
Söderblom ändå bli en av Sveriges stora
författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
