Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Recensioner - Gösta Attorps: Ida Elisabeth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förskruvat, som hör familjen till, står
fram på sidor som äro hart när kusliga ——
Borghild Braatø är alltjämt en smula komisk
och rätt vämjelig, och dessutom är hon
rörande, och till sist är det orimligt synd om
henne. Så har Sigrid Undset sett henne. Det
är en skoningslös bild, men det finns
rättvisa och förståelse och ett slags ömhet i den.
Den som har gjort den har lärt sig att umgås
med den plågsamma sanningen, men hon har
också sett in i barmhärtighetens ansikte. Det
kan vara svårt att på en gång ge de båda
deras fulla dyrkan, men Sigrid Undset har
försökt.
Men hur man än gör ett referat av hennes
bok, så måste det nog verka som en
otillbörlig banalisering. I ett referat kan Ida
Elisabeth lätt få tycke av någon sorts
idealfigur, då hon är av en annan materia: av det
stoff som de stora människoskildrarna gjort
sina gestalter av. Hur många romaner läser
man om året som man lär sig något av?
Flera äro vederhäftiga, en del äro
underhållande, några äro bra. Men skulle man
vara okunnigare, om man glömde bort de
flesta? En skaplig biografi är alltid något,
en skaplig reseskildring är också något, men
en roman som inte är mycket bra är ur den
synpunkten ingenting alls. Ett är säkert: utan
Sigrid Undset skulle vi gått miste om mycket.
Det har varit henne förunnat —— eller blivit
henne pålagt —— att förvärva något av den
kunskap som är dyrbarare än allt annat
vetande. De som läst henne —— och försökt
lära av henne —— kunna endast tacka.
När romanen slutar, tycks det som skulle
Ida Elisabeth tro på Gud. Det har hon dittills
inte gjort. Men hennes författarinna har gjort
det; och det är i kraft av denna tro som hon
skrivit om en hedning som icke haver lagen.
Ty ingen som inte i sitt hjärta och sitt
samvete är kristen når fram till barmhärtighet
mot sådana som mänskligt att döma icke äro
värda barmhärtighet. Man kan inse att de
i större eller mindre grad äro utan skuld: de
valde inte sina föräldrar. Man kan vara
vänlig mot dem, på ett billigt och smärtfritt
sätt. Men att arbeta för dem, dag efter dag,
att hålla fast vid dem i det längsta: det gör
dock endast den som på ett eller annat sätt
tagit varaktiga intryck av den tro för vilken
varje människosjäl är dyrare än denna
världens härlighet. Ättestuporna övergåvos
då kristendomen kom upp till Norden; de
klena barnen sattes inte ut att omkomma.
För Sigrid Undset går fronten skarp mot
hedendomen; den må vara gammal eller ny.
När kristendomen kom till Norden —— det
är inte alltför olikt när kristendomen kom
till Sigrid Undset. Det vilda, det hårda, det
trotsiga, det tunga: det är det virket hon är
gjord av. Hur skulle det gått för Norden utan
kristendom? Sigrid Undsets religion blev
inte idyllens: det blev en kamp där en
svagare skulle ha brutits. Det blev Guds bud
och den egna viljan, det blev lust och
samvete, det blev instinkter som bröto in mot
den tysta rösten som mörkt vatten bryter mot
sin strand. Men ur striden föddes
självbesinning och förståelse för andra —— de må
vara beskaffade hur som helst —— och vilja
att göra vad man kan och vilja till mildhet.
Vad där skrevs av Guds barmhärtighets bud.
det skrevs med en skrift som inte suddas ut
igen. Det som skärs in i hårt trä består. Men
det är ingen bekväm harmoni: resan går
vidare.
Anmälaren känner dåligt till Sigrid
Undsets ungdomsproduktion, men det är väl inte
möjligt annat än att hon kommit till
kristendomen, därför att hon löpt den naturalistiska
linan ut. Motvilja att dra konsekvenser har
aldrig varit hennes sak: för henne har väl
valet stått mellan ingenting och en fast punkt.
Det var mycket som predestinerade henne för
naturalism: hennes hänsynslöshet, hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
