Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Recensioner - Gösta Attorps: Ida Elisabeth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovilja mot alla förskönande slöjor, hennes
frändskap med det jordiska och elementära.
På visst sätt kan man ju alltjämt kalla
hennes böcker för naturalistiska; och kunde
man inte det, skulle deras verklighetsbild
vara mindre rik och deras sanning inte så
sann.
Det är bara i ett avseende man får för
mycket av naturalistisk teknik. Det är
naturligtvis i fråga om hennes beskrivningar. De
äro säkert så riktiga som möjligt, och får
man inte för mycket av dem åt gången, kan
man ju gott läsa om alla höstdagarna och
vårdagarna och sommardagarna. Men
egentligen är det något tokigt med maneret i fråga.
Vill man se vart det kan leda hän, så kan
man leta fram gamle J. P. Jacobsens böcker;
han skrev så där en två, tre sidor om
färgskiftningarna i en trädgård eller på en
vattenyta, och det är åtskilligt mer än vad någon
läsare kan hålla ihop —— man är lika klok
när man börjar som när man slutar. Den
enda förnuftiga avsikten med en beskrivning
är naturligtvis att söka göra den så att
läsaren ser det beskrivna framför sig. Så
gjorde Stevenson; han kunde få in en bra
skogsskildring och en bra havsskildring på
en enda rad:
”—— green days in forests and blue days
at sea.”
Om Sigrid Undset gjorde sina
naturbeskrivningar mindre fotografiskt uttömmande, med
uppmärksamheten mer koncentrerad på några
få expressiva detaljer, så skulle det bestämt
inte vara till skada. Hon har också litet
kvar av det naturalistiska anteckningsmaneret.
Hennes utförliga redogörelser för allt som
hör till de skilda miljöerna i boken är
ingenting att säga om: det är en verklighet som
angår oss. Men det händer att vi få i oss
sådant som vi kunde undvara.
Men naturligtvis är det komplett likgiltigt
om hon skriver om dylika ting på det ena
eller andra sättet.
—————————
Sigrid Undsets Middelalderromaner. 10 vol.
Aschehoug & Co 1932. Per vol. 3:90.
Sigrid Undset är redan vorden en klassiker.
Som bekant föreligga hennes nutidsromaner
redan samlade i en fullständig serie.
Aschehougs förlag har nu haft den förträffliga
idén att i en särdeles prisbillig serie samla
också fru Undsets medeltidsromaner. Serien
föreligger färdig i tio band, alla bundna i
enkla men smakfulla halvfranska band,
vartdera betingande ett pris av endast kr. 3: 90.
Utstyrseln är sällsynt gedigen, banden vackra
och papperet gott. Serien omfattar ”Kristin
Lavransdatter”, de två ”Olav
Audunssøn”-serierna samt ”Fortællingen om Viga-Ljot og
Vigdis” och ”Sankt Halvards liv, død og
jertegn”, båda mindre bekanta i Sverige.
Dessutom medföljer en förträfflig ordlista till
”Kristin Lavransdatter, författad av den
kände norske nordisten Didrik Arup Seip,
upptagande i första hand sådana ord i äldre
och nyare norska, som kunna förutsättas vara
okända för särskilt danska men naturligtvis
då också svenska läsare. Att ”aabit" betyder
första frukost, ”braatagne” ”tie stille
pludselig, eller att ”bikkje” betyder hund och
”bjärt” ljus, är icke genast så lätt att
genomskåda. Särskilt med hjälp av denna ordlista,
som givetvis också gäller för Sigrid Undsets
övriga medeltidsromaner, bör den svenska
publiken lätt kunna läsa denna
Skandinaviens största diktare på hennes eget språk.
Med all respekt för de svenska
översättningarna av Sigrid Undsets romaner —— de
kunna aldrig helt återge originalens must
och färg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
