Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Recensioner - Hjalmar Gullberg: Lyriska debutanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här och där att citera som bevis på dess
meningslöshet. Men jag förstår, att om jag
inte förstår, så behöver detta inte
nödvändigtvis bero på att dikten är meningslös utan
kanske bara på att jag inte fattat meningen
i den. Sätter jag den i samband med allt det
övriga i samlingen, faller det kanske från
något håll en ny belysning över dikten ——
även om jag inte får den fullständigt klar.
Och satte jag mig verkligt in i författarens
säregna stil, hans bildspråk och symboler,
skulle jag kanske slutligen kunna sätta in de
till synes meningslösa och onödiga raderna
på deras plats i ett system. Man har att göra
med en sinnrik, förfinad poesi, som trots den
spefullt nonchalanta tonen är full av
sammanhang och allvar.
Diktsamlingen borde ha utgivits med
kommentar. Axelsson opererar i vissa partier
rentav med en ny mytologi, som bygger på
Freud. I ”Nu vaknar gud Apollon” och Vi
springer som barn kring en fader”
symboliseras den manliga principen i tillvaron.
Månen, den enfödde sonen till solen och
jorden, blir en symbol med drag av den
lidande Kristus. Axelssons naturlyrik skildrar
gärna vattnet, vassens och algernas miljö:
det dunkla djupet, det undermedvetna.
Enklast och lättfattligast talar poeten om
ytans oväsentlighet och djupets betydelse i
följande stycke:
Allting är dött som är ovan jord,
allt som är synat och sagt i ord.
Stenen på graven är mera död
än han som där nere ger blommorna bröd.
Allt som är evigt och en gång fast
trycker så tungt på de liv som brast.
Till och med blomman slokar trött.
Allt som är ovan jord är dött.
Jorden och djupet lever.
Tror ni inte vi kan vara
lika goda riddersman
som en del på medeltiden,
även om den helga striden
för en mänsklighet i fara
inte går exakt igen?
Våra klockor ringa
mer privat och bara
för att väcka oss till arbetsdagen,
och vi för vår klinga
för att ansiktsdragen
efter nattens skäggväxt ska stå klara.
Ack, vore jag en bredmynt, kastvan nigger.
Trut ut lilla mun
som av klarbärssylt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
