- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
72

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Recensioner - P. G—r: Psykiatri och religion - Ragnar Svanström: Diplomatminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


mycket klart för sig. Det gäller Augustinus,
Luther, Kierkegaard, Grundtvig och många
andra. Dessa sjukliga sinnestillstånd måste
psykiatrikern Schou önska ur världen. Men
samtidigt äger författaren som människa en
religiös erfarenhet, vilken säger honom, att
den världsåskådning, som framgått ur dessa
själstillstånd, är ett omistligt värde. Denna
hans religiösa erfarenhet bär till och med en
borgerligt dansk prägel. Om Freud säges det,
att hans teori tydligen sprungit fram ur ett
alltför sydländskt temperament för att vara
tillämplig på danska förhållanden. Om de
sexuella konflikterna i äktenskapet menar
författaren, att de inför en publik av ogifta
studenter endast kunna behandlas
antydningsvis. Här föreligger med andra ord en konflikt
mellan medicinsk och religiöst-konventionell
värdering. Om denna konflikts karaktär och
konsekvenser är författaren själv visserligen
icke fullt medveten, men dess närvaro gör
hans bok till ett intressant och belysande
tidsdokument.

                        P. G——r

Hjalmar Helweg: Själsliga lidanden
och deras behandling
. En psykiatrikers
erfarenheter. Översättning av Julia von
Sneidern. Bonniers. 5: 50.

I Helwegs arbete ”Själsliga lidanden”
möter ingen inre konflikt av denna art.
Författaren befinner sig av allt att döma i
hedningarnas förgård och betraktar religionen
med välvillig neutralitet. Om han därför
icke åskådliggör själva kulturproblemet med
samma klarhet som Schou, så kan han i
gengäld med bibehållen medicinsk saklighet
behandla även brännbara etiska frågor. Hans
synpunkt har en större enhetlighet.
Ledmotivet i Helwegs bok betecknas av en
moderat anslutning till Kretschmers teori om
kroppsbyggnaden och karaktären.
”Konstitutionen binder” är den sats, han gång efter
annan återvänder till. Men eftersom
konstitutionerna äro olika, kunna icke alla människor
ha samma religiösa behov. Var och en måste
lösa och hjälpas lösa sitt religiösa problem
i anslutning till sin ofrånkomliga
individualitet. Det är den kloka och väl avvägda
tankegång, vari Helwegs framställning
utmynnar. Boken är för övrigt sakrik och
välskriven och torde kunna betraktas såsom den
för ögonblicket bästa bland på svenska
föreliggande introduktioner i det viktiga
problemet om psykiatri och religion.

                        P. G——r

Diplomatminnen



F. Wedel Jarlsberg: Reisen gjennem
livet
. Gyldendal. Oslo 1932.

Det hör historieskrivningen till att en gång
fälla omdömet om F. Wedel Jarlsbergs
insatser i diplomatien. Till dem hör hans
uppträdande under unionskrisen 1905, vilket
han i den föreliggande volymen förbigår
under hänvisning till att han ämnar skriva
en speciell framställning av detta tvivelsutan
spännande avsnitt av hans historia.
Följaktligen kunna vi i detta sammanhang förbigå
både denna, och andra kriser och endast ägna
en kort betraktelse åt hans memoarer som
boklig företeelse.

Man har jämfört Wedel Jarlsbergs minnen
med Bülows, och alldeles ogrundad är väl
sammanställningen ej. Det ser faktiskt ut som
om den norske diplomaten vid nedskrivandet
av sitt opus icke helt har undgått att taga
intryck av den tyska kollegans litterära
talanger, och intet ont i det. De båda
herrarna ha en hel del gemensamt både i fråga
om berättarteknik och mentalitet. Man
återfinner hos Wedel Jarlsberg Bülows berömda
förkärlek för anekdoter och i någon mån
även för citat, man återfinner likaledes den
personliga elegansen, utvecklad både för att
tillfredsställa smakens krav och en liten
personlig fåfänga, och man hälsar med
igenkännandets leende den aristokratiska
yverborenheten, glädjen över att ha fått umgås
i en värld av standard på denna världs
maner. Men skillnaden mellan de båda
skrivande diplomaternas prestationer äro i grund
och botten vida större än likheterna. För det
första var Bülow en glänsande skriftställare,
vilket Wedel Jarlsberg icke är, och för det
andra var han som sådan en i hög grad
samvetslös herre, vilket norrmannen ännu
mindre kan sägas vara. Resultatet är också
det, att medan Bülows ”Denkwürdigkeiten”
hör till de mera lästa och utan tvivel är den
mest nedsablade av de senare årens
bokpublikationer, så kommer väl aldrig någon
storm att växa upp kring Wedel Jarlsbergs
berättelse om sitt liv. Vad möjligheterna för
dess spridning anbelangar, så torde den väl
åtminstone i Norge ha vissa chanser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free