Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Recensioner - E. B—g: Hemliga sammanslutningar - Om vi finge välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer att behandlas i alltför ledig ton;
i fortsättningen undviker författaren
emellertid allt skämtsamt tal och låter verket i dess
helhet bli fullt värdigt IX
Frimurareprovinsens vetenskapliga och litterära nämnd, av
vilken han är medlem.
Med stor grundlighet och rikligt
utnyttjande av den vetenskapliga litteraturen på
området redogör författaren för mysteriernas
utveckling från de primitiva folkens
manföreningar via babyloniska, egyptiska,
grekiska och hellenistiska mysterier fram till de
kristna mysterieförbunden, vilka kulminera
och sluta med frimurareorden. På
utförligheten kan man inte klaga; den 450 sidor
tjocka volymen torde för studerande i
religionshistoria erbjuda en intressant och
lämplig repetitionskurs, men fråga är om den inte
för andra läsare får en alltför stark prägel
av brokigt gudapanoptikon. Det förefaller
därför som om arbetet ur publiksynpunkt
skulle ha vunnit på att förkortas något, i
synnerhet då beträffande de partier, som
behandla de antika mysterier, vilka aldrig
ens givit sig sken av att bjuda sina deltagare
någon personlig valuta utan endast utgjort
kultdramatiska årsfester, såsom ”gripandet
av Marduks händer” i Babylonien och
reproduktionen av Osirismyten i Egypten.
Om dessa två, till största delen offentliga
fester, som ursprungligen varit ren
fruktbarhetsmagi, överhuvudtaget böra betraktas som
mysterier kan måhända diskuteras. Räknar
man dem dit, som det i detta fall blivit gjort,
blir följden att gränsen mellan vanliga riter
och mysterier suddas ut och man kan då ha
skäl att fråga sig varför exempelvis icke
även det germanska Nerthuståget fått en
plats bland de beskrivna
vegetationsmysterierna.
Intresset samlar sig kring den avdelning
i boken, som behandlar vad som i dagligt tal
går under namnet mysterier: de hellenistiska
mysteriereligionerna. Utan att framföra något
egentligt nytt skänker författaren här en klar
och lyckad sammanfattning av
religionssynkretismens mysterier och deras betydelse för
den kristna kyrkan, särskilt under dess första
århundraden.
När han kommer fram till de kristna
mysteriesamfunden, ger han en utförlig
skildring av tempelherreorden och dess tragiska
upplösning och övergår sedan till
rosenkreutzarna, vilkas lätt komiska upprinnelse
icke utan ett visst nöje blottas. Slutkapitlet
behandlar frimurareorden, som erhåller ett
vackert, kanske en smula för välansat
stamträd, med rötter vilka antydas sträcka sig ej
mindre till de romerska hantverkskollegierna
än även till de antika mysterierna. För övrigt
kan författaren på grund av tystnadsplikten
naturligtvis icke meddela oinvigda några
uttömmande upplysningar om sin orden,
varför denna också blir det mest diskret
behandlade av de hemliga förbund, som skildras
i boken.
Efter genomläsningen av Briems gedigna
avhandling har varje läsare riktats med en
klar uppfattning av det tydliga samband, som
existerar mellan alla mysterier och
mysterieförbund från äldsta tider till våra dagar. Han
tvivlar därför inte heller ett ögonblick på att
vad som driver en del vuxna män i vårt
moderna samhälle att sluta sig till
frimurareorden är samma instinktiva längtan efter att
med hemliga, symboliska ceremonier ge sitt
liv ett mera etiskt-religiöst innehåll och söka
nå ”ur död till liv”, vilken även samlar till
exempel zulukaffrer eller australnegrer till
deras hemliga manförbund. —– Boken är
tillägnad den kände mysten Amiralen Herr
Arvid Lindman. E. B—–g
OM VI
FINGE VÄLJA
Flowering Wilderness av JohnGalsworthy.
Heinemann. London 1932. 7 s. 6 d.
John Galsworthys sista hör till den kategori av
hans böcker, som det är allra svårast för hans
beundrare att försvara gentemot hans belackare. Det
är en dålig roman, klädd i den välkända,
oklanderligt distingerade dräkten, alltid försedd med en liten
vemodig förgät-mig-ej i knapphålet. Uppslaget är
med förlov sagt omöjligt. En herre, lyriker och
globetrotter, för övrigt densamme som i ”The white
monkey” så olyckligt förälskade sig i Fleur Mont,
dotter till ”the man of property”, blir i Arabien
infångad av en skara beduiner och tvingas att köpa sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
