Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Om vi finge välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liv genom att övergå till muhammedanismen. Ryktet
om avfallet börjar spridas genom öknarna, det
vandrar vidare till basarerna och därifrån till klubbarna
vid St. James Street. Och vid St. James blir domen
den, att avfällingen brutit mot den självklara regeln
om obetingad solidaritet bland engelsmännen i
exilen, vid kulturens utposter, denna solidaritet, på
vilken ytterst hela imperiet vilar. Han är en stackare
och en fara för riket. Därför bojkottas han och blir
en olycklig man, som åter drar i landsflykt, lämnande
sin älskade åt sitt öde. Nu säger sig varje läsare,
att sådant händer inte. Och han är alldeles i sin
rätt. Det ligger något av rövarroman över denna
skildring. Men saken är den, att avfällingens älskade
icke är någon annan än Dinny Cherrell, ”the maid
in waiting”, känd och uppskattad från Galsworthys
förra bok. Och detta är nog för att älskaren av
Galsworthys prosalyrik, hans filosofi och hans
människouppfattning skall kunna trivas med boken. För
att uppskatta Galsworthy måste man nu en gång
för alla vara beskaffad på ett särskilt sätt: man
måste sätta större värde på sinnets än huvudets
egenskaper, man måste känna större dragning till
gentlemannen än till geniet. Man måste tycka om
människor, goda och fina och älskvärda —– men
därför icke med nödvändighet tråkiga —– människor,
och man måste ha förståelse för ungdomens
dårskaper, sprungna ur lidelsen, och för den åldrande
gentlemannens grubblande förtegenhet. Galsworthy
har starka känslor och ganska få idéer. Men den
som en gång fängslats och fångats av hans vemodigt
förfinade stämningar och av hans lidelsefulla
hävdande av människan och människans värde bör icke
neka sig nöjet att träda in i hans ”flowering
wilderness”. ”The maid in waiting” väntar alltjämt. Det
är väl med tanke på Galsworthys förkärlek för att
spinna vidare på en en gång upptagen tråd icke
omöjligt att vi skola möta henne igen. Och man gör
det gärna, ty det är icke bara släktskapens band,
som förenar henne med Irene och Fleur Forsyte.
Pocahontas av David Garnett. Chatto & Win-
dus. London 1933. 8 s. 6 d.
 |
| POCAHONTAS indianprinsessan om vilken David Garnett skrivit sin sista roman. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
