Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Om vi finge välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
And Now Good-bye av James Hillon. Ernest
Benn. London 1932. 7 s. -6 d.
Den bittra och vemodiga berättelsen om den
no¨nkonformistiske prästen, som för några korta timmar
finner sitt jag, sin levnadslycka och sitt verkliga
livskall blott för att åter under katastrofala former
förlora det, hör till det bästa och starkaste inom den
unga engelska romankonsten. Grundtemat är väl icke
särdeles originellt: konventionens makt över sinnena
och individens kamp mot mängdens fördomar,
miljöns lamslående inverkan och handlandet i flock.
Alldeles fri från konstruktiv tendens är boken heller
icke, men i sin knappa, karga utformning blir den
ett stycke äkta och gripande liv. The Rev. Howard
Freemantle är som yrkesman en specifikt engelsk
företeelse. Som den människa, till vilken han under
loppet av några dagar utvecklas, kan han påräkna
allmängiltigt, fullödigt intresse.
Contango av James Hilton. Ernest Benn.
London 1932. 7 s. 6 d.
James Hiltons nya bok är en smula ojämn men
icke desto mindre som helhet högst fascinerande.
Den har icke tillkommit av en slump. Den rymmer
nämligen en idé, som Hilton efter allt att döma
känt ett verkligt behov av att söka utforma, utveckla
och precisera, tanken om att en händelse, stor eller
liten, viktig eller obetydlig, egentligen aldrig är
fullständigt slumpartad, att den med andra ord icke
finns något, som kan kallas för slump i egentlig
bemärkelse utan att varje upplevelse, varje handling
och levnadsöde är bestämt av andra tilldragelser,
vilkas verkningar föras vidare som en elektrisk ström
genom tillvarons osynliga förbindelsetrådar. ”Vi
behöva faktiskt en term för något, som fullkomligt
logiskt leder till något annat men på ett sätt, som
både moralister och historiker beslutat att ignorera.”
Och vidare: ”Historieprofessorer borde ta en kurs i
slumpens och sannolikhetens matematik. Denna
tanke illustrerar nu Hilton i en roman, som
egentligen består av en rad noveller, till synes fullkomligt
fristående men i verkligheten förenade genom en
tråd, som visserligen är tunn men ändå fullt påtaglig
och fullt logiskt utvecklad. Starten sker någonstädes
borta i Fjärran Östern med en alldaglig liten episod.
Och strax rullas det upp ett lokaldrama, icke
särdeles märkligt i och för sig men ändå tillräckligt
för att Hiltons fantasi skall sätta stenen i rörelse.
Den lilla episoden blir upptakten till en världsrevy.
Hilton ger genrebilder från Schweiz och England,
från Hollywoods lyxliv och Sydamerikas urskogar,
från New York och London. Man kan också
uttrycka saken så, att han får tillfälle att beträda de
marker, där en Somerset Maugham och en
Masefield tidigare härskat med ensamrätt. Hilton
berättar med realistisk brio och roande satirisk
skarpblick. Bokens filosofiska grundtanke tynger icke
mer än att den, som är rädd för problemen i
litteraturen, mycket väl kan läsa boken helt enkelt som
förstklassig förströelselitteratur.
The Gap in the Curtain av John Buchan. Hodder
and Stoughton. London 1932. 7 s. 6 d.
Om James Hiltons nya roman består av en serie
noveller, så utgöres John Buchans av en rad essayer.
”The gap in the curtain” är ingen ”thriller”, ej
heller en ny produkt i ödestragediens klassiska genre.
Den är en mera nykter än fantasifull, mera torr än
frodig och alltigenom saklig och sober redogörelse
för ett psykologiskt experiment. Han låter i
inledningskapitlet en grupp människor få tillfälle att
skåda in i framtiden och skildrar i de följande
kapitlen den psykologiska effekten därav i varje
enskilt fall. Hans studie är gjord med utomordentlig
realism. Den är så realisfisk t. o. m., att eftersom
några av de biograferade gestalterna äro en engelsk
finansman och en engelsk politiker, man icke bör gå
till läsningen av boken utan att ha någon
kännedom om modernt ekonomiskt liv eller något intresse
för engelsk parlamentarism. Taktiken måste nog
betecknas som synnerligen lycklig: uppslaget kan
ju ej gärna sägas vara särskilt originellt, men
utförandet har blivit så mycket mer frapperande. Tack
vare detta har boken blivit en rad på sitt sätt
fulländade studier över moderna engelsmän. Utan tvivel
skola dessa porträtt av de flesta betecknas som
tråkiga, men lika säkert kunna de skänka
finsmakaren stor behållning. Bokens påtagligt exklusiva
karaktär torde emellertid hindra den att bli någon
större succé, i varje fall utanför Englands
landamären. Rent stilistiskt står Buchans författarskap
på en medelmåttig nivå.
The Three Gentlemen av A. E. W. Mason. Hodder
& Stoughton. London 1932. 7 s. 6 d.
De tre gentlemän, som Mason porträtterar i sin
senaste bok, sönderfallande i tre noveller, äro
egentligen en och samma person. De leva visserligen
den första på romartiden, den andre under Elisabeths
aera och den tredje i våra dagar. Men de bindas
samman genom mystiska trådar, som låta de tvenne
senare framträda som gengångare till den unge
romaren, de försättas i samma livssituationer, och
de reagera på samma sätt. Mason har uppenbarligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
