Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 3. Mars 1933
- Artur Lundkvist: Dagbok i Ostafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som naturkontakt, som förbindelse med
det förlorade elementära, har sexualiteten
fascinerat mig och blivit min romantik. Jag
är en sexuell romantiker. Jag har kommit att
leva i en tid av allmän sexuell frigörelse,
men det är en tillfällighet, jag befinner mig
någonstans utanför och söker något annat:
det oerhörda. Något som spränger livets
trånga begränsning. Något som befriar mig
från jaget, mitt gamla stelnade, nötta jag,
som jag är trött på intill döden. Ett bad i
naturen. En uppståndelse till ett nytt liv. En
värld så frisk som på den första dagen. Och
jag har sökt det elementära, det
överindividuella, hos mig själv och hos kvinnan. Som
individ fann jag kvinnan liten och tröttande
som jag själv; jag sökte henne som element.
En sexuell romantik. Varför? Till vad?
Kanske till intet, meningslös, men outrotlig,
växande djupt ur mitt nattjag, ur mitt
okända, verkliga jag. När har den ingivits
min släkt? Varför har den vaknat just hos
mig? Uråldriga morgondrömmar, en flik av
aningen om andra existenser, det stoff som
mystik och religioner vävts av.
I Afrika finns ingen gräns mellan det
reella och det fantastiska. I Afrika upptäcker
jag att jag är en mystiker.
*
Vi stod där länge sida vid sida. Vi kunde
inte tala med varandra, men medvetandet
om varandra genomträngde oss. Vi såg på
djuren, vi log åt dem: påfåglarna,
springbockarna, sköldpaddorna! Jag såg på henne;
hon vände nästan strax bort sin blick, skygg
för den vite mannens ögon. Men hennes ögon
var bara ett mjukt djup —– Afrikas sugande
oändlighet —– och en svag glans som från en
flod i nattmörkret. Hon stod så vackert, utan
vilja, utan tvång, helt uppgivet, som om
hennes kropp varit ett träd, vilande i sin egen
växt. Hon hade ett tygstycke svept kring
sina höfter; hennes bröst var kägelformade,
potenta, oskuldsfulla som frukter; hennes
ansikte var mjukt och konturlöst av ungdom,
utan ett ärr efter livet, en enda öppen, naken
förväntan.
Och jag kände bara mjukhet, varm tillit;
jag förstod något av naturens oändligt
tålmodiga väntan medan frukter mognar, arter
förvandlas, världar födas och dö.
En annan gång. Om millioner år.
*
Att vara hård, att bli hård, att möta livet
med sammanbitna tänder! Jag har sökt
hårdhet, men jag söker den icke mer; nu vet jag
att min natur är mjukhet. Jag vill möta livet
mjukt som en vind. Man kommer inte långt
med hårda ytor. Det krävs mjuka substanser.
Jag tror på växtkraftens mjuka
oövervinnlighet: det veka grässtrået spränger stenhård
mark.
Mjukhet, gränslöshet, sorglöst vemod,
fruktbara drömmerier mot hårdhet, avgränsningar,
optimism-pessimism och tunna, gälla, sterila
viljeyttringar!
*
Det finns ännu ingen konst i Afrika och
ingen dikt. När den kommer —– kanske ur
de svartas själar –— måste den bli annorlunda
än den övriga världens, ty Afrikas ande är
icke lik Europas, Amerikas eller Österns.
I Sydafrika såg jag tavlor och läste dikter som
var beklämmande. Tavlorna var landskap,
sydafrikansk natur, meddelad av ett slags
seendets reporters. De bästa tangerade just
en härva av olösta konstnärliga problem: ett
förryckt virrvarr av färger och former, även
i till det yttre mycket klassiska
kompositioner. De första riktiga konstnärerna i
Afrika kommer att bli vansinniga, att splittras
sönder av synernas förryckthet. Men det
måste gå att slutligen dra ut enheten ur
förbistringen. Dikterna var engelska idyller:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0178.html
