Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Eugénie Riwkin-Söderberg: Vera Inber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes lilla späda gestalt och hennes sista
diktning, som, hur verklighetsbetonad den än
är, inte är utpräglad rysk klasskampskonst
och inte sänker sina rötter så djupt ned i
de arbetande massorna. Vera Inbers konst
behärskas mera av stark medkänsla för det
enstaka svaga än för det kollektiva svaga, för
det spröda och bräckliga, hon tycker om
barn, djur och blommor, hennes lyriska
läggning gör, att hon upplever allting
inifrån, även om hon skildrar rent yttre
företeelser.
Men den känsla av pessimism, vantrevnad
i nuet, som tidigare utmärkte Vera Inbers
diktning, har lämnat plats för en stark tro
på framtiden, en kärlek till sin tid och den
miljö, där hon verkar.
Vera Inbers ämnesval är aktuellt, när hon
inte dyker ned i minnenas obearbetade
material. Men en konstnär med hennes flykt ser
även himlen, då han betraktar sina skor. En
liten parvel i en av hennes noveller
fantiserar, när han hör uttrycket ”ta ned månen”:
”—– Man kan fånga månen med en harpun
som en valfisk, man kan också göra något
som är ännu bättre: från ett högt berg kan
man kasta lasso på den som på en vild häst.
Sedan kan man dra ned den i stupet med
kedjor och lyfta upp den på kvällarna. Där
kunde den lysa. Så skulle man ta ned månen,
om det överhuvudtaget gick.”
”Ta ned månen med harpun och lasso”:
den ryske författaren befinner sig på fast
mark, han sammanbinder de djärvaste
fantasier med verkligheten. Den ryske författaren
känner, att jorden för honom är den största
inspirationskällan, att de stora massornas
själsrörelser kunna fångas, att deras liv kan
återges även av en författare, som själv inte
kommer ur deras led. Man behöver endast
lyssna.
Med tanke på det ansvar, som vilar på en
rysk icke proletär författare, då han erhållit
en ny läskunnig och litteraturintresserad
publik, försöker Vera Inber att med ”klarhet
och sanning” skildra nuet. Sedan tio år
tillbaka, då hon flyttade från Odessa till
Moskva, har hon stått i kontakt med den nya
ryska mentaliteten. Det är nämligen sed i
Sovjet, och så har det alltid varit i Ryssland,
att en entusiasmerad rysk läsare måste sätta
sig i förbindelse med författaren, den person
som skänkt honom glädjestunder eller
upprört honom. De brev som V. I. började få
efter revolutionen voro av en helt annan art
och kommo från helt andra samhällslager
än tidigare. Läsa arbetare och bönder mina
dikter? Vad har jag givit dem? Vad kan jag
ge dem? Ett beundrarbrev från en
skogsarbetare vid Norra Ishavets kust kan ju röra
en, då det vittnar om arbetarnas
litteraturintresse och man kan vara stolt över
upplysningens framgångar, men ett annat brev
från en bondyngling, som ser socialt på
”Kate från baren”, låter författaren
rannsaka sitt förflutna.
En författare i Sovjet har vid sidan om sin
litterära verksamhet en annan mycket viktig
uppgift att fylla. Ryssar som själva försöka
sig på att skriva sända sina alster till den
författare de uppskatta mest och hos vilken
de tro sig finna förståelse. Vera Inber som
diktarinna får rimmade och rimlösa verser,
gymnasistdikter, skaldeförsök och mognare
verk från hela det oändliga och numera icke
analfabetiska Sovjet. Där möta henne på nytt
de intressen som fylla Sovjets liv, de ämnen
som de litterärt intresserade medborgarna
anse vara värda att besjungas och belackas.
Denna uppgift tar Vera Inber mycket
allvarligt, hon läser samvetsgrant igenom det
material hon får, svarar och hjälper. Enligt
denna gamla tradition visar hon nybörjarna
vägen och stöder dem. Och lär känna läsaren.
En femårsplansmedborgare måste känna
till en fabriks praktiska och teoretiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
