Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Eugénie Riwkin-Söderberg: Vera Inber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EUGENIE RIWKIN-SÖDERBERG
VERA INBER
En författarinnas liv och arbete i Sovjet
I en av sina noveller talar Vera Inber om
en gammal stofil: ”Han tycker varken om
telefon, eller radio, eller automobil, eller
bio. Då han hör en propeller surra, betraktar
han sina skor.”
Det fanns en period i Vera Inbers
konstnärskap, då hon också ”betraktade sina skor”,
när det timade ödesdigra omvälvningar för
hennes land och folk. Utan att darra på
handen skrev hon mitt under den brinnande
oktoberrevolutionen om ”Flickan från
Nagasaki”, om ”Janes blå ögon” och om ”Kate
från baren” och andra i fråga om motivval
verklighetsfrämmande dikter, om man tänker
på, vad som då var verklighet för
Ryssland.
Hon berättar om en av de många
sammankomsterna hos henne år 1918, då en
estetiserande diktare, omgiven av stämningsfullt
mörker, bland annat läste upp en av sina
dikter, där han talar om Egeiska havets öar
som en ”bisvärm kring Afrodites sköte”.
”Det var samma år, som man slogs vid Volga
med tjeckoslovakerna, engelska trupper
landstego i Arkangelsk och Krasnov härjade i
Donområdet.”
Som en lyhörd konstnär av sin tid hyllade
Vera Inber i mycket unga år principen
konsten för konstens egen skull. Hon följde
de nya strömningarna, och många följde i
sin tur henne. Men även l’art pour
l’artkonsten är tidsbetonad, präglad av den epok,
i vilken den har sina rötter, och —– i den
enskilde författarens fall —– av börd och
miljö.
Alla problem, som voro aktuella då,
färgades av den ställning de
förkrigsintellektuella intogo till dem. Så blev till exempel
själva önskan att komma bort från
verkligheten för Ryssland en nödvändighet, ty på
grund av den stränga tsarcensuren kunde
verkligheten varken skildras eller
nagelfaras.
Den nya sovjetryska verkligheten tränger
sig på konstnärerna och ter sig mera
överraskande för den, som haft sin ungdom på
andra sidan om revolutionen. Han befinner
sig på samma upptäcktsfärd i sitt inre som
Gauguin, då han konfronterades med det nya
landet Tahiti.
Vera Inber hör till den kategori av
författare, som Trotskij karakteriserade som
”medlöpare”. Dessa omfatta de flesta av hela
ryska författareliten, som äro födda före
sekelskiftet, och av vilka många stamma från
intellektuella borgerliga kretsar. Bland
kamraterna kallas Vera Inber emellertid ”den
spröda medlöperskan” både med tanke på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
