Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Marcus Lauesen: Brev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MARCUS LAUESEN
BREV FRÅN DANMARK
Vinterns tilldragelser på bokmarknaden
På den danska bokmarknaden har det icke
hänt något särskilt denna vinter, ingenting
sensationellt vare sig för kritik eller publik.
Och ändå kan man ha rätt att säga, att de
gåvor litteraturen har skänkt oss under 1932
icke äro så obetydliga som den lugna
atmosfären måhända kunde få oss att tro. Alldeles
oberoende av idé och miljö eller av agitation
och motiv visar sig i den danska prosan en
stark dragning tillbaka till vad många skulle
kalla ett konservativt sätt att skildra —– den
enkla, okonstlade berättelsen. Vare sig man
skattar de utgivna böckerna högt eller mindre
högt, kan man ej frånkänna dem sundhet.
De många experiment med formen, som
under det sista årtiondet har gjort sig
gällande överallt och många gånger så starkt,
att det bärande innehållet lidit därav,
tycks nu vara ett övervunnet stadium. Har
man ingenting att berätta om, hjälper det
föga att man berättar det i en splitter ny
form. Har man något på hjärtat, kan man
lika gärna säga det rentut. Har man något
på hjärtat, kan man överhuvudtaget icke
undgå att skapa sin egen form, och då
verkar den natur. Och detta glädjande drag
framträder, synes det mig, i de böcker som
vi kunna räkna med skola bestå något längre
än den säsong under vilken de kommo ut –—
hösten 1932.
Årets ovillkorligen bästa bok i Danmark
är början till ett memoarverk, Martin
Andersen-Nexø, ”Et lille Kræ”. Om den höga
kommittén i Stockholm icke förr har kunnat inse,
att denne diktare, Skandinaviens störste
förkämpe för och skildrare av proletariatet,
borde ha Nobelpriset, så måste även blott
några få sidor av denna bok kunna upplysa
om den saken. Ingen torde kunna avgöra —–
kanske ej ens diktaren själv —– var gränsen
går mellan Dichtung und Wahrheit; men det
betyder heller ingenting. Sanningen om en
människas tillvaro är icke det som hänt i
denna tillvaro utan det som varje händelse
betyder. Och Nexø har skildrat sitt
barndomshem så levande i fattigmans skumma ljus
med allt vad där kan hända av sådant som
värmer och sådant som gör ont, av det som
barnet begriper och det som barnet bara
fattar som den stora, ändlösa, övermäktiga,
orättvisa gåtan, att varje bild väger tungt och
blir betydelsefull, ej blott för dessa första
år, under vilka de uppfattas, utan för hela
det långa livet —- för livets tankar och livets
mening och mål. En renlärig marxist skulle
genom att jämföra denna bok med Nexøs
övriga produktion finna ett lysande bevis på
att tingen och händelserna skapa tankarna.
Huruvida han även skulle kunna bevisa att
tingen och händelserna hos en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
