Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 36 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Marcus Lauesen: Brev från Danmark

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skapa denna diktarens förmåga att skapa, det
vet jag ej. Men denna bok är skapad. Livet
självt har gjort ritningen och överlämnat den
åt en god mästare.

MARTIN ANDERSEN-NEXØ

Den danska romanen går för det mesta i
de gamla hjulspåren, varför Sven Stolpe,
ytligt sett, kan ha rätt i att det finns
mycket av pastisch hos oss. Men detta gäller
också blott rent ytligt sett. Ty i de gamlas
spår gå nya människor och se nya ting och
tänka nya tankar. Det ligger något mycket
kortsynt i kravet på nya vägar för dessas
egen skull. Diktare och kritiker borde väl
veta, hur vitt skilda syner det uppstår hos
två män, som samtidigt vandra fram över
samma hedar på samma stigar. Och nya
vägar måste väl börja, där de gamla sluta.
Men det har förefallit mig som om åtskilliga
av de gamla vägarna ha nått anmärkningsvärt
långt. Jag för min del tvivlar i allra högsta
grad på att Jacob Paludan till exempel på
något som helst annat sätt än i den gedigna

romanformen kunde ha skapat en så
betydande sak som ”Torden i Syd”, som kom
ut 1932. Att han alltemellanåt breder ut sig
litet för mycket, gör sig små extraärenden och
ger sig in på sidospår, det är tekniska fel,
för vilka vi icke ha någon absolut måttstock.
Ty vad i denna världen är väsentligt och vad
är oväsentligt? En roman om en huvudperson
och hans närmaste utan något annat stoff
skulle säkert verka torr. Frågan om hur
mycket som skall tagas med är helt enkelt
en konstnärlig samvetsfråga. Det angår icke
andra. Det som angår oss andra är om varje
enskild sak, även bisakerna, äro bra gjorda.
Ty då uppnå vi jämvikt. Jacob Paludan har
med denna bok börjat en jätteroman om det
släktled som nu är något över trettio år. Den
försiggår under de tre första krigsåren, och
antagligen syftar titeln på kriget, även om
man i det lilla Danmark och i Paludans
roman blott märker ett svagt eko av den
dånande åskan. Huvudpersonen är en
gymnasist från ett välbärgat hem i den danska
landsorten, hans upplevelser i sällskapslivet,
i hemmet, i naturen, med unga flickor, med
skolkamrater och med sig själv. De två första
delarna —– i hemmet och i skolstaden —– är
habil berättarkonst. Först i tredje delen
stiger intresset till något mera. Den unge
borgerligt uppfostrade och borgerligt
bortskämde gymnasisten kommer i närmare
beröring med proletariatet i en förkommen
kontorists skepnad. Jacob Paludan har för de
flesta läsare stått som konservativ. Hur
fortsättningen av denna roman än kommer att
gestalta sig, kan man icke undgå att märka
en stark förändring i författarens tankegång.
Gymnasistens inlärda begrepp om rättvisa
skakas till den grad, att han, så ung och
oerfaren han är, går i bräschen för sin vän
ur proletariatet, då denne till sist kommer på
avvägar och gör sig skyldig till stöld. Denna
skildring är icke blott den varmaste och mest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>