- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
34

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Fredrik Böök: Anarkistens tragedi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


är väl icke att borgerlig svartsjuka gjorde
honom kritisk —— Emma Goldman
organiserade protestmöten mot den råa statens
övervåld, blev eftersökt av polisen och tog sin
tillflykt i en bordell, där flickorna visade sig
ytterst vänliga mot henne och sysselsatte
henne som sömmerska, så att hon för första
gången på länge förtjänade sitt uppehälle
med sina händers arbete. Dessemellan talade
hon trots allt vid politiska möten. Just när
hon i september 1892 skulle stiga upp på en
tribun i Baltimore, fick hon telegrammet att
Sasha dömts till tjugutvå års fängelse. I
stället för att svimma gick hon upp i talarstolen
och yttrade sig så inspirerat, att åhörarna
blevo halvt vansinniga och polisen fick hugga
in med battongerna för att få dem
skingrade. Själv blev hon anhållen men frigavs
redan efter två dagar. Hennes förbittring vid
tanken på att den tjuguettårige Sasha skulle
tillbringa den bästa delen av sitt liv inom
fängelsets murar, medan Frick höll på att
tillfriskna från sina sår, kände inga gränser.

IV.

Förbindelsen med martyren Sasha
Berkman är den röda tråden, som går genom hela
Emma Goldmans liv, men det finns många
andra trådar i den brokiga och förvirrade
väven. Det tal hon höll på Union Square i
New York, vari hon uppmanat arbetarna till
plundring, inbragte henne ett års fängelse,
varunder hon bland annat fick lov att
tjänstgöra som sjuksköterska. Välvilliga gynnare
åtogo sig att bekosta medicinska studier för
henne i Wien, och i augusti 1895 korsade
lion Atlanten, besökte lärofadern Krapotkin
i England, uppehöll sig i Wien men sysslade
mera med Nietzsche och med modern
litteratur —— Strindberg, Wedekind, Knut Hamsun
—— än med läkarvetenskapen och blev
förvånad, då det privata stipendiet drogs in,
bland annat därför att hon delade pengarna
med någon av sina beundrare. Återvänd till
Amerika tog hon del i en stor
sammansvärjning som skulle befria Sasha ur fängelset.
Det är en ytterst romantisk historia, en
underjordisk tunnel grävdes, men i sista
minuten upptäcktes planen och rymningen
misslyckades. År 1899 tilläts det henne att
göra ett besök i fängelset hos den olycklige
Sasha, som var nästan oigenkännlig och
nästan stum. Strax därefter blev presidenten
McKinley mördad av en anarkist, och redan
de första telegramrubrikerna förkunnade, att
mördaren skulle ha uppgivit sig ha blivit
eggad till dådet av Emma Goldman. Hon blev
anhållen och illa slagen, men efter en månads
förhör måste myndigheterna avstå från
försöket att bevisa hennes medbrottslingskap.
Attentatorn, som hette Léon Czolgosz,
tillhörde i själva verket icke hennes intimare
vänkrets, men han hade, personligen obekant,
kommit fram till henne efter en föreläsning
om anarkism, som hon hållit i Cleveland, och
bett henne om anvisning på litteratur. Det var
en vacker ung man med blå ögon och gyllne
lockar —— för sådana detaljer hade Emma
Goldman alltid en vaken blick —— och hon
gav honom beredvilligt en lista på
inspirerande böcker. Den 29 oktober 1901 fick han
ta plats i den elektriska stolen, och om man
får tro Emma Goldman, så blev han, ännu
i sista minuten av sitt liv, med deltagande
röst tillspord, varför han så envist vägrade
att förråda Emma Goldmans medverkan ——
denna dåliga kvinna hade, påstod
fångvaktaren, talat ont om honom, beskyllt honom
för penningtiggeri och lättja och sålunda
visat sig vara en opålitlig vän. Men Léon
Czolgosz skall, med en röst som nästan
kvävdes av den svarta masken, ha svarat:

”Det spelar ingen roll vad Emma Goldman
sagt om mig. Hon hade ingenting att göra
med min handling. Jag gjorde det ensam.
Jag gjorde det för det amerikanska folket.”

34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free