Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4. April 1933
- Fredrik Böök: Anarkistens tragedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— bland dem som i en kritisk situation
understödja henne med penningmedel finner
man, icke utan rörelse, en gammal
svenskamerikan vid namn James Hallbeck. De
tretusen dollars som han med varm hand
skänkte henne spelade en viss roll då hon
kom inför rätta, ty åklagaren påstod att det
var tyska pengar, men fick böja sig för
den gamle svenske hedersmannens vittnesmål.
Naturligtvis hamnade Emma Goldman till
slut på nytt i fängelset, samman med många
likasinnade. Först efter världskrigets slut blev
hon lössläppt, den 28 september 1919, och
den 21 december samma år blev hon, i
sällskap med sin ungdomsvän Sasha Berkman
och flera andra lidelsefulla beundrare av den
ryska revolutionen, exporterad från Amerika
under tämligen förödmjukande
omständigheter. Den omilda behandlingen lyckades
emellertid icke slå ner utvandrarnas mod: de
voro ju på väg till frihetens och lyckans
land, till Moder Ryssland, där den revolution
som de hela sitt liv kämpat för i kärlek och
hat äntligen blivit förverkligad. Gripande
skildrar Emma Goldman hur hennes hjärta
darrade av salighet och hopp, då hon i
Terijoki i Finland steg över tröskeln till
Sovjetryssland.
*
Därmed har man nått till den amerikanska
tragediens femte akt. Efter två år lämnade
Emma Goldman Sovjetryssland, med hjärtat
darrande av fasa och hat, av fasa över de
levnadsförhållanden hon där funnit och av
hat till de maktägande statsmännen. Hon gick
så långt i sin antipati, att hon icke ryggade
tillbaka från att inför borgerlig publik
angripa den ryska revolutionens ledare. Den
ståndpunkt som hon intog i sin bok ”Mina
två år i Ryssland” vidhåller hon utan alla
inskränkningar i självbiografien: hon är en
ärlig fiende. De upprörande detaljerna, de
mänskliga erfarenheterna stå fram ännu
skarpare belysta i denna privata bikt. Inför
Angelica Balabanoff, den kvinnliga veteranen
i kommunisternas armé, gav hon första
gången öppet uttryck för sin besvikelse och
sin förtvivlan; den gamla sökte lugna henne
men var själv lika desillusionerad och rådde
henne att gå till Lenin själv —— han måste
väl kunna förklara det obegripliga. Emma
Goldman gick till Lenin, till undergöraren,
men den starke och hårde hade ingen
tröst att ge. Emma Goldman fick till slut
uppleva, hur hennes kamrater, de
omutliga anarkisterna, blevo avrättade, medan
hon och Sasha Berkman förgäves tiggde
för deras liv. Så grymt och obevekligt
hade icke oppositionen någonsin blivit slagen
ned i Amerika eller Europa. Emma
Goldman gör icke denna nära till hands
liggande reflexion, men hon framställer fakta
så att hennes läsare ovillkorligen måste
göra den.
Men i en riktig tragedi skall den tragiska
förkrosselsen hos hjälten avslöja hans själs
storhet, och man kan nu fråga om Emma
Goldman och hennes meningsfrände Sasha
Berkman, kamraten från ungdomsåren, på
den punkten hålla måttet. I viss mening måste
man bejaka frågan. De ha nämligen bevarat
sin ärlighet.
Hela den anarkistiska åskådningen vilar ju
på två känslor: smärtan över nöden och
lidandet bland de fattigaste i samhället och
förbittringen över att staten upprätthåller
ordningen med alla medel, i nödfall med
fysiskt våld. Anarkismen är ingenting annat
än den instinktiva, rent känslomässiga
revolten mot dessa båda bittra fakta. Att Emma
Goldman och Sasha Berkman allvarligt och
uppriktigt hyst dessa känslor, det är vad man
kan säga till deras ursäkt, även om man har
aldrig så klart för sig, att de genom sin evigt
rolösa, lidelsefulla kamp endast ökat summan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0286.html
