Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Om vi finge välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
London, vilket ger miss Sayers rika tillfällen att
skämta med den nya religionen, som heter reklam.
Death Under Sail av C. P. Snow. Heinemann.
London 1932. 7 s. 6 d.
Sju män i en båt, eller rättare fem män och tvä
kvinnor på en nöjeskryssning. En vacker morgon
anträffas den gästfrie värden sittande död vid rodret
med ett leende på läpparna och en kula genom
hjärtat. Någon av gästerna (ty någon besättning
finns ej) måste vara mördaren eller mörderskan;
sällan i en detektivroman ha misstankarna varit så
jämnt och naturligt fördelade på alla de agerande.
Medan sällskapet hålles inkvarterat i en bungalow
sysselsätta sig lagens prudentlige väktare och en
tillkallad inofficiell detektiv och världsman med
härvans uppklarande. Det behöver ju icke sägas
vem av de två som löser mysteriet, vilket sker
huvudsakligen genom psykologiska deduktioner. Den
skarpsinnighet, som härvid utvecklas är i och för
sig så stor att inga extra knall- och skräckeffekter
behövas för att göra boken spännande in i det sista.
Författaren är icke detektivromanförfattare av
facket utan en 27-årig vetenskapsman i Cambridge,
som enligt förlagsreklamen redan lyckats framställa
och förstöra vitaminer genom fysiska metoder. Det
var under ett semesteravbrott i detta
välsignelse-bringande arbete som han beslöt rekreera sig genom
att skriva en detektivroman. Dessa engelsmän!
The Men of Ness av Erie Linklater. Jonathan
Cape. London 1932. 7 s. 6 d.
Det kan icke hjälpas —— man blir en smula
besviken över Linklaters sista. ”Juan in America” var
en dråplig bok, som skruvade upp pretensionerna.
Och ”The men of Ness” är icke i klass med den.
Nu är det ju så, att den nordiska vikingatiden
under senare decennier varit föremål för en ganska
utpräglad romantisk kärlek från engelsmännens sida.
och på sitt sätt kan väl Linklaters bok, hur fri från
romantiserande omtolkningar den sedan än är,
betraktas som ett senkommet utslag av denna förkärlek.
Dessutom lär författaren själv vara född på
Orkney-öarna, där boken till större delen utspelar sig, och
även detta kan ju anföras som en förmildrande
omständighet. För en engelsk publik finns det
förmodligen ganska stora möjligheter att uppskatta hans
opus, vilket i och för sig är gjort med all önskvärd
teknisk skicklighet —— den rymmer på sina ställen
verkligt grandiosa skildringar —— men för en
skandinavisk blir det onekligen en smula svårare. Vad
han har att berätta, det känna vi redan till. Det
finns i de gamla isländska sagorna, som Linklater
i rätt stor utsträckning återberättar. Det hela har
blivit en pastisch, driven och smidig och kongenial.
Han fördärvar icke dessa gamla sagor, men vad
han har att tillägga är å andra sidan ytterst
obetydligt.
Jenny Wren av E. H. Young. Jonathan Cape.
London 1932. 7 s. 6 d.
Miss E. H. Young har en speciell och typiskt
engelsk charm, som höjer hennes produktion över
vanlig missromannivå. Hennes skildringar ur engelskt
medelklassliv erbjuda föga av rafflande äventyr och
glödhet passion, men den som ger sig tid att i lugn
och ro göra hennes bekantskap lär sig sätta värde
på hennes illmariga humor och förmåga att ge
spänning och liv åt vardagliga händelser och vardagliga
människor. Dessa tilltalande egenskaper voro
speciellt väl representerade i ”Miss Mole”, som gjorde
succé 1930. Miss Youngs senaste roman, "Jenny
Wren", som skildrar hur två unga bortskämda flickor
finna sig till rätta som hjälpredor i moderns
pensionat, bjuder också på gedigen underhållning även
om den delvis verkar upprepning.
Ankle Deep av Angela Thirke]l. Hamish
Hamilton. London 1933. 7 s. 6 d.
Mrs Thirkell är en distingerad dam. Hon har en
skrivande broder, som heter Denis Mackail och som
väl i sinom tid kommer att göra sig påmint i denna
tidskrifts spalter. Hon har vidare en skrivande
anförvant, som heter Rudyard Kipling, och en
politiserande släkting, som heter Stanley Baldwin. Själv har hon
tidigare utgivit en bok —— ”a delightful little book
of reminiscenses”, säger förlaget — som kallades
”Three Houses”, och nu har hon publicerat en
roman. Den handlar om två människor, som älska
varandra över måttan men som likväl icke komma
längre än till ett antal handtryckningar och en
lika snabb som missriktad kyss. Den sorglustiga
historien är för övrigt berättad i kvick och ironisk
stil, och miljön —— modern Londonmedelklass,
middagar, cocktail·parties, nattklubbar —— kommer väl
att göra sitt till för att locka läsare till boken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
