Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Fredrik Böök: Furst Blücher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en fördom mot hela boken. Det är uppenbart,
att den fjärde furst Blücher icke själv hunnit
avsluta dessa båda kapitel, och hans
medarbetare ha icke förstått sin sak. Skildringen
av den gamle fältmarskalkens död är en
novellistisk fantasi, lånad från en polsk
författare, och utan allt autentiskt värde.
Översättningen av Goethes Blücherdikt är
inkorrekt: Harren är icke hardship, utan betyder
väntan, avvaktan. När Blücher under
ockupationen av Paris befann sig i en fransk salong,
kunde icke den ryktbare Balzac pekas ut
bland gästerna, ty han var vid denna tid en
fattig, okänd skolgosse. — Fältmarskalken
fick en dag ett brev med adressen P. P.
Blücher, råkade i raseri, ropade: ”P. P.
betyder ett par pistoler” och ville duellera
med brevets avsändare. Det förklaras här så,
att P. P. skulle vara en förkortning av Pater
Patriae, ett hedersnamn för Blücher, som han
dock icke skulle ha älskat att se på
utanskrifter. Denna förklaring är påfunnen av
någon som icke vet vad p. p. betydde i den
preussiska kurialstilen: praemittendis
praemissis, det vill säga med de övliga titlarna
förutskickade; en motsvarighet till det svenska
S. H. T., utan hederstitlar. På ett brev till
furst Blücher tog man sig icke sådana
bekväma friheter: därav Blüchers kvicka
utrop.
Mot dessa bristfälliga kunskaper svarar en
fullkomlig förvanskning av Blüchers hela
personlighet: i de här meddelade brevutdragen
och kommentarerna är han slätkammad och
urvattnad, korrekt och tråkig. I verkligheten
var han ett vulkaniskt geni, svårberäknelig,
men hjärtgripande, absolut omöjlig i
rättstavning och grammatika — hans tyska brev äro
hårresande — men full av genialisk
skarpblick, och ingalunda bara en huggvärja.
Sorgen och ångesten togo emellanåt överhand
hos honom, och under en av bataljerna i
Frankrike — vid Laon 1814 — var han helt
enkelt vansinnig; men Gneisenau räddade den
gången situationen och ledde fälttåget i
Blüchers namn. Det är just icke någon
historisk karaktärsstudie av rang, som de engelska
läsarna bli uppbyggda med, när de öppna
sonsonens sonsons memoarer: fortfarande
kunna de fråga vem den jannen var, som kom
för sent till Waterloo, och fortfarande få de
icke veta mycket mera än vad den
tjugusexårige jägaren i Rhodesia svarade: ”His
name was Blücher, the same as my own,
and I am his quite undistinguished
great-great-grand-son.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
