Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Ivar Harrie: Sagan om Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IVAR HARRIE
SAGAN OM ALEXANDER
Det finns inte något epos om Alexander
den store, och inte heller någon historisk
skildring av högsta rang. De hellenistiska
litteraturforskarna konstaterade detta med
förvåning och uppställde åtskilliga nätta
teorier om hur det kom sig att just de största
hjältarna blevo vanlottade på värdiga
lovsånger. Företeelsen och problemet återkomma
överallt. Hemma hos oss ha som bekant
Gustav Adolfs och Karl Gustavs bedrifter
alltid visat sig obekväma för diktning och
historieskrivning, under det att 1808 års
krig — vårt nesligaste — förmått inspirera
ett nationalepos. Detta är kanske inte så
underligt som det ser ut. Katastrofer egga till
utredning och nederlag till äreräddning. En
hjälte får profil först genom sina
begränsningar; och hans mänsklighet väller fram
som rött blod först ur hans lyckas banesår.
Inför den gränslösa kapaciteten och den
triumferande prestationen måste både poeten
och historikern stå handfallna. Det finns
gränser för vad konsten kan göra troligt och
vetenskapen begripligt. På andra sidan dessa
gränser ligger uppgiften att karakterisera
genier och berätta om framgångar.
Bäggedera är mirakler. Om mirakler kan det endast
finnas legender. Och den historiska legenden
kan tjusa och övertyga, endast om den gör
intryck av att vara dikterad av hjälten själv.
Det är den också, så gott som alltid. icke
som om dessa epopéer vore direkt och
ovedersägligt ritade ner med svärdsudden: det är
den naiva anammelsens tro, som den
historiska kritiken har till yrke att rasera. Men
det vore också felaktigt att söka upphovet
till legendens konstverk i ogripbara och
oansvariga kollektiver som den anonyma
folkfantasien. Det är i stället skäl att erinra sig,
att ingen har nått rang och betydelse i folkens
historia utan att han även besuttit
reklamchefens geni. Gustav Adolf stod inte
främmande för den flygskriftskampanj som
präglade slagorden om Guldkonungen från
Norden och Lejonet i Midnatten. Och sagan
om Alexandertåget har i sina grunddrag och
hållpunkter blivit tecknad i det makedoniska
kungliga kansliets propagandabyrå. Tegnér
har genialt uppfattat detta förhållande, när
han samlar hela Alexanderlegenden i en
kommuniké, som han låter kungen utfärda vid
Hydaspes. Legender som skapats av sådan
reklam, innehålla ett slags historisk sanning,
och kanske den viktigaste. Hjältarnas tro om
sin sändning och dröm om sina mål komma
till uttryck däri. Och detta är vad som är
upphöjt, och för framtiden verksamt, i deras
arbete och öde. Dessa autentiska legender ha
dikten och vetenskapen inte lov att falla i
talet. Det bleve bara störande intermezzon.
Å andra sidan finns det anekdoterna. De
hopas i svärmar kring de stora männen och
kvinnorna i historien. De äro brokiga och
flyktiga, av svårbestämt ursprung som gärna
misstänkes vara obskyrt. Utan vidare har man
nog inte lov att avvisa hypotesen, att en god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
