Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Ivar Harrie: Sagan om Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pagernas sammansvärjning mot kungens liv. I varje
fall blev detta en förevändning till att röja
den obekväme filosofen nesligt ur vägen.
Hans eftermäle bestämdes av de samlade
kommunikéerna, vilka kommo att anföras som
varnande exempel för historiker på servilitet
och hovmannamässig osannfärdighet. Så går
det i den stora handlingsmänniskans närhet
för filosofen som inte orkar med att vara en
Diogenes. Han kör fast i en falsk och omöjlig
oppositionsställning, när det väl är för sent,
och sopas undan utan ära — sedan han väl
har gett sitt bidrag till att forma legenden.
Denna sorgliga och oundvikliga historia
är bland det bäst berättade i den nyaste
Alexanderbiografien, som är författad av en
engelsk litterär dam vid namn Mary Butts.1
Mrs Butts har haft den icke obetydliga
pretentionen att skriva en psykologisk roman
om Alexander den store, där hans geni skall
bli rättvist uppskattat och fullständigt tolkat.
Det är icke någon ohövlighet mot
författarinnans betydande belletristiska talang att
fastslå, att detta försök icke har kunnat
lyckas. Alexander den store är icke
tillgänglig för sådana tolkningsmetoder. Han har
ingen psykologi. Han är hjälten i en fabel
som verkligen hänt. Det går inte att komma
åt andra aspekter av hans person. Allt som
kan sägas om honom utan att förflyktigas
som munväder, löper ut i antingen legenden
eller anekdoten. Man kan, som den store
Julius Beloch, sätta in sin kraft på att logiskt
och rationellt vederlägga bådadera; men då
visar det sig att man vid den positiva
tolkningen av vad som verkligen hänt trasslar in
sig i ännu värre orimligheter: det går en som
det gick Anatole France med Jeanne d’Arc,
eller Hjalmar Söderberg med Jesus av
Nazaret. Nu har mrs Butts inte alis några sådana
destruktiva ambitioner. Hon är tvärtom
gripen intill svindelförnimmelser av Alexanders
mystiska storhet. Och för att göra den
begripen anlitar han som hjälpdisciplin till
psykologien den intuitiva religionsvetenskapen. Det
sker, som det brukas, med en rätt stor apparat
av suggestiva, mer eller mindre grekiska
termer: och ibland stannar det nog vid apparaten.
1 Mary Butts: The Macedoniern. Heinemann.
London 1933. 7 s. 6 d.
Men apparaten är onekligen konstruerad
kring en tanke och ett porträttmotiv.
Gudabesattheten blir Alexanders farliga arv från
Olympias, den halvbarbariska prinsessan, de
dionysiska mysteriernas prästinna. Den ger
det ängslande och demoniska draget åt den
nye Achilles, som gör honom till en
främling för hans kloke och kunglige fader såväl
som för de resliga, helleniskt odlade
människorna i hans omgivning. I de stora
ögonblicken lyftes han på en våg av gudomlighet
ut ur alla mänskliga begränsningar: men
dessemellan, i tomma och törstiga
mellantider, drivs han i desperation till de enklare
rusens surrogater, till utsvävningar och
vanvettshandlingar. Hans hemlighet kan avslöjas
endast av den gudsupptagenhet, den drift till
underkastelse och tillbedjan, som finns hos
Österns folk, egypter och perser. I kraft av
sin gudabesatthet måste han fullborda
hellenismen och avsätta Hellas: i hans sändning
transformeras den grekiska andens samlade
energi till strömmar som ladda en värld med
liv — intill den isolerande barriären längs
Indus. Ty där bortom, där handlingslivets
värld blir genomskådad och förnekad, sträcker
sig inte Alexanderlegendens kraft. Endast där
var hans tåg en episod: ”när dagen var över.
var det över, som en dröm går över”.
Detta är den mening som Mary Butts ger
åt Alexanderlegenden. Och hon har
onekligen lyssnat spänt efter Alexanders
inspiration i Kallisthenes’ kommunikéer — och efter
de spår som dessa kommunikéer ha lämnat
hos Curtius och Diodoros. Hon har också
med säker smak valt ut till prydnad åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
