Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Rütger Essén: Rikedomens kulturfront
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RÜTGER ESSÉN
RIKEDOMENS KULTURFRONT
Ingen bestrider jämlikhetskravets starka
rotfäste hos den naturliga människan. Ingen
förnekar att jämlikhetsinstinkten åtminstone
hos de västerländska folken framträder som
en spontan drift. Detta förändras icke av det
obestridliga faktum att jämlikhetsinstinkten
också har en motpol: hjältedyrkan. Striden
för och emot den ekonomiska jämlikheten
gäller därför icke jämlikhetsdriftens
förhandenvaro utan värdesättningen ur det
mänskliga kulturlivets synpunkt av denna naturliga
instinkt. Är den en låg urdrift av samma art
som lättjan, förföljelseglädjen och
grymheten, en black om foten på mänskligheten,
mot vilken kulturen ständigt måste sätta in
sin spännkraft? Eller är den tvärtom en
kulturfaktor av positiv art, ett korrektiv mot
förtryck och övermod? Är den en fiende eller
en bundsförvant till friheten och
broderskapet, vilkas kulturvärde ingen förnekar?
Ett är visst: jämlikheten är lättfattligare
än både friheten och broderskapet.
Jämlikhetskravet blir också långt lättare grunden
för ett masspatos än det till sitt väsen
aristokratiska frihetsbegreppet eller den stillsamma
och innerliga broderskapskänslan.
Jämlikheten är också faktiskt demokratiens bärande
patos: utan jämlikhetskrav ingen demokrati.
De borgerliga revolutionernas starka
hävdande av den enskildes rörelsefrihet ledde
emellertid till att jämlikhetskravet länge
gjorde halt inför äganderätten. Fri
disposition över enskild förmögenhet var enligt
liberal åskådning ett korollarium till friheten
— och detta otvivelaktigt med rätta: talet om
individuell frihet blir ett hån, om den
ekonomiska friheten klavbindes och
förfoganderätten över lagligt förvärvad förmögenhet
snävt kringskäres.
Demokratiens politiska realiserande har
emellertid i allmänhet betytt en
jämlikhetskravets fortlöpande seger över frihetskravet,
och denna kamp har nu nått den punkt där
den verkliga insatsen just gäller den
ekonomiska jämlikheten. Striden står med andra
ord om den enskildes rätt till rikedom, det
vill säga till fri disposition över inkomster
och förmögenhetsvärden överstigande rimliga
enskilda konsumtionsbehov.
Denna strid föres numera väsentligen med
ekonomisk argumentation. Den ledande
synpunkten förefaller vara världsekonomiens
behov och folkhushållens lämpligaste
organiserande. Detta är emellertid i mycket endast
ett sken. Ty bakom denna debatt lura de
så kallade moraliska, det vill säga
affektbetonade instinkterna, och den
nationalekonomiska eller kvasivetenskapliga beslöjningen
döljer oftast en blind instinktkamp:
jämlikhetspatos mot frihetspatos. För den ene ter
sig detta som den låga uravundens anlopp
mot kulturkraven, en ny illustration till den
gamla sanningen homo homini lupus; för
den andre återigen är den ekonomiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
