Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Arthur Eloesser: Tysklands nyaste litteratur. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryssland och Amerika; dess uppfyllande
måste bli till ett heligt kall för ”den
europeiska mittens folk”.
Dessa böcker äro tidshistoria, framställd
av människor, som själva lidelsefullt upplevt
den, och vilka, för att tala med Goethe,
genom förirringar ha velat resa till
sanningen. I Dwingers vackra och rättvisa bok
få återvändarna höra berättelsen om vad som
i deras långa frånvaro under de
fruktansvärda sibiriska åren har försiggått i
Tyskland. Det är också ett slags reportage, men
ett som en gång kan bli till ett historiskt
dokument. Ernst von Salomon gör i sin ännu
mer självbiografiska roman ”Die
Geächteten” språnget mitt in i tidshändelserna,
sådana han får börja uppleva dem såsom ung
och grön kadett. Kamraternas dystra
hemkomst, medan de röda slita epåletterna av
deras axlar. Vad blir det av dem?
Landsknektar, som slåss överallt, i Baltikum, i
Oberschlesien, i Ruhrområdet. I oförvägenheten
ligger meningen med deras liv, och blod flyter
aldrig förgäves. Salomon kom i fängelse;
han hade förbindelser med
Rathenaumördarna. Ministern behandlas med stor respekt
av författaren; Rathenau föll så att säga
såsom en symbol, som den borgerliga
världsåskådningens främste företrädare. Jag kan
icke följa hans bevisföring, som förklarar
detta dåd nästan som ett uttryck av
högaktning, liksom Brutus rättfärdigade sig vid den
ädle Caesars lik. — Kamratkretsen blir
sprängd, kuppernas tid är förbi. Våldet, som
varit en mystisk makt, måste söka finna sin
mening, måste ordna de anade nya värdena
till ett lagbundet sammanhang. Enligt sin
egen utomordentligt intressanta
självdeklaration har Salomon försökt denna utredning i
en andra bok, ”Die Stadt”. Såsom roman
betraktad är den historien om en ung man,
som först tar sig an de nödlidande böndernas
sak, och som sedan ger sig in till staden och
där går under; han blir skjuten som
kommunist, men det var mer en händelse att han
stod på den sidan om barrikaden liksom
överhuvud under denna tid av politiska och
världsåskådningsmässiga uppgörelser
ytterligheterna berört varandra, ja, ofta växlat plats
med varandra. Denna bok är ej så tillknäppt
som ”Die Geächteten”; någonstans mitt i
upphör den att vara en berättelse och blir
till en stor debatt, i vilken alla ståndpunkter
var sin gång komma till orda. Till och med
judarna få uppträda: Moses var den första
verkligt nationella och verkligt sociala
lagstiftaren... Jag kan visserligen inte finna att
”staden”, varmed Berlin åsyftas, får någon
tydlig fysionomi, men energien och det
andliga omfånget i denna diskussion äro
anmärkningsvärda. Vad Salomon med en stark
reflekterande ansträngning söker finna, är alltjämt
kraften i dess första, ursprungligaste
källsprång; han finner den hos bönder och
arbetare. Deras verk kommer att bli den tyska
revolutionen.
Tyskland har alltid varit ett svårbegripligt
land, och därför obekvämt och även oroande
för sina grannar. Därutinnan har i grund och
botten inte mycket ändrat sig sedan Tacitus’
tid; han fann ett naturfolk, som motsatte sig
civilisationens begränsande anordningar och
som icke dyrkade sina gudar i
mänskliggjorda gestalter. Därför tycktes även dess
själ vara väldig och kraftfull, men gestaltlös.
Det är ett gemensamt strävande inom vår
unga litteratur att ge själen en gestalt,
aningen en vilja, blodets och sinnets
lös-släppta krafter ett åskådligt mål. Den tyska
tanken, som alltid befunnit sig på vandring,
som också ofta givit sig iväg ovan molnen,
söker sig sitt ”livsrum”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
