Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 55 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Arthur Eloesser: Tysklands nyaste litteratur. II

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sagt förnuftets tid, vilken utgående från
människans närmaste behov ville upplysa, etiskt
höja och slutligen lyckliggöra henne. Trots
kristendom och gemensam europeisk historia
har nationens begrepp satt sig upp emot
civilisationens, tron emot förnuftet, det
irrationella mot det rationella — kort sagt,
nationen uppträder med anspråken hos en religion
som inte längre behöver några skäl utan blott
en känsloavgörelse. Blodets röst, det
driftmässiga, lidelsen, som i och för sig redan
är värdefull, ha blivit de avgörande.
Nationen som högsta odelbara personlighet kan
leva blott under ett heroiskt ideal; om den
icke har kvar viljan till makt, så har den
överhuvudtaget intet kvar.

Den nationella revolutionen, som under
Hitler fått en strängt politisk utformning, har
på de sista åren också förebådats i litterär
form, och har företrätts på ett intressant och
temperamentsfullt sätt. Det är därvidlag fråga
om högst personliga upplevelser, om kraftiga
och egensinniga bekännelser, skiljaktiga i
sin kritik, överensstämmande i sitt krav att
i de sönderslagna lagtavlornas ställe nu nya
måste förkunnas för folket. Ernst Jünger har
i sin skrift ”Das abenteuerliche Herz” givit
denna rörelse mottot "heroisk realism";
boken är en slags dagbok, och även
drömbok, i vilken drömmen, ruset, döden
lovprisas, i vilken alla människans irrationella
krafter anropas. Närmast är Jünger besläktad
med Nietzsche, såsom en den där icke skriver
för mängden utan för ledarna, för de
enskilda, de ensamma, för de ensamma som
äga beslutsamhetens dygd, som åter äro i
stånd att tro och vilja. Viljan är den högsta
magin. Så sade också Balzac.

ERNST VON SALOMON

Jünger fordrar krigarens tapperhet, som
han själv ådagalagt. Vid hans sida stå andra,
för vilka kriget ej får ha varit förgäves, som
fråga efter dess djupare mening och som
kunna åberopa sig på att ha handlat innan
de skrivit. ”Wir rufen Deutschland” är den
betecknande titeln på en roman av Edwin
Erich Dwinger; den kallar sig också
”Heimkehr und Vermäcbtnis”. Dwinger råkade redan
i början av kriget i rysk fångenskap, och
vände först långt efter fredsslutet tillbaka
från Sibirien. Var fanns Tyskland? Han
finner det icke bland revolutionärerna, icke bland
reaktionärerna, som ingenting ha lärt. Om vi
bortse från ”återvändarnas” enskilda öden,
vare sig de krypa in i sitt gamla bo som om
ingenting hade hänt, eller försöka sig som
nyodlare, eller kämpa för den tyska jorden
i Oberschlesien — det väsentliga för var och
en av dem är den gamla frågan efter "den
tyska bestämmelsen", vilken han uppfattar
såsom metafysisk, som en helig mission att
övervinna den materialistiska civilisationens
och att skänka Västerlandets mänskliga
samhälle förebilden av en rättfärdig social
nyordning. Detta tyska ideal ligger mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>