Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvagade hans verk. Han ställde upp sig
som kandidat vid parlamentsvalen men föll
igenom. Hans vänner började frukta att han
skulle falla i rikemanssonens dvala. Men
under de två sista åren ha de blivit lugnade
i detta avseende. Fabre-Luce har givit
upprepade bevis på flit och fast vilja. ”La Vie de
Caillaux” äger många goda egenskaper. Den
är modigt skriven, fri från både nedsvärtning
och smicker. Framför allt är den mycket
välskriven, med partier, innehållande korta
översikter i Tacitus’ stil, vilka rista in i minnet
ordknappa men starka satser.
Det är visserligen sant, att ämnet var bra.
”Den ende statsman i vår tid, vars historia
är värd att berättas”, slutar Fabre-Luce. Det
är kanske mycket sagt. Jag skulle vilja
anhålla om att undantag gjordes för Briand,
Clémenceau, Waldeck-Rousseau och Ferry.
Men utan tvivel är Caillaux’ liv det
märkligaste, enär mannen successivt fick stifta
bekantskap med ärones tinnar och
misslyckandets djupaste avgrund. Medan han
styrde Frankrikes öden, fick han se sin hustru
dömas för mord. Själv har han stått inför
senatsdomstolen och i dag har han ånyo
blivit samma senats vördade orakel. Utan att
någonsin ha velat mottaga någon hög post
är han en av den franska politikens mästare.
För radikalerna är han en ledare, för de
konservativa den intelligentaste bland radikaler
och måhända den mest sant konservativa
bland män, ty ”att vara en reformator är att
vara en konservator” (det vill säga
konservativ). Fabre-Luce tillämpar med rätta på
honom sin lärares, Waldeck-Rousseau, ord
(även han var en stolt, demokratisk men icke
demagogisk statsman ): ”Jag gör mig
omöjlig för en lång tid, men oumbärlig i en
framtid."
Liksom alla män, som tilltalat
folkfantasien, kan Caillaux’ bild tecknas i några få
drag: han är aristokratisk i sitt uppträdande,
bär grå redingote och ljusa damasker, hans
blanka flintskalle rodnar, när han blir
upprörd, och trots sin allvarliga och sakliga
läggning har han även en nästan pojkaktigt
munter sida. ”Ett underligt liv”, säger
Fabre-Luce, ”som tycktes inriktat på lättköpta
banor, men plötsligt växlade över på ett
annat spår och ledde fram till storhet” ...
Ja, det ledde fram till storhet genom olycka
och smärta liksom nästan alla verkligt stora
människors liv. ”Vad vore Napoleon utan
Sankt Helena?” frågar Oscar Wilde, som
säkert tänkte på fängelset i Reading, när han
skrev dessa ord. "Intet faller så djupt som
framgången.” Detta ordspråk av Blake skulle
kunna sättas som motto över Fabre-Luces
utmärkta bok om Caillaux.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
