Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begåvningar svårare och svårare för en ny
författare att slå igenom. Jag erinrar mig
just nu två flagranta exempel. En
romanförfattarinna, Winifred Duke, har utgivit den
fjärde och avslutande volymen, ”Finale”, i en
serie. Detta arbete — om alla fyra volymerna
läsas i följd —— är ytterst anmärkningsvärt,
men det har knappast vunnit något som helst
beaktande i England. En dag komma dessa
böcker att upptäckas. De representera inte
den för närvarande så populära långa
släktkrönikan. De fyra romanerna äro
jämförelsevis korta. Skildringen rör en familj, vars
överhuvud anklagats för att ha förgiftat sin
hustru. Trots att han frikännes, dör han i
vanrykte, och hans barn drabbas av
konsekvenserna. Miss Duke har såväl i fråga om
patos som bitterhet en kraft, som söker sin
like bland samtida författare, och hennes
förmåga att teckna karaktärer ligger högt över
det vanliga. Dessa romaner äro icke
angenäma — det förbjuder deras ämne — men
ingen som läst dem skall någonsin glömma
dem. För närvarande äro de fullständigt
förbisedda, men deras upprättelse skall komma
och deras anseende en gång bli bestående.
Det andra exemplet på försenad ryktbarhet
är Frederick Niven, vars roman ”Mrs Barry”
nyligen utkommit i England. Mr Niven har
utgivit romaner i mer än tjugu år. Hans
roman ”Justice of the Peace” betraktas av
många som en av de fem, sex bästa moderna
skotska romanerna. Han har utgivit den ena
romanen efter den andra, alla fulla av
skönhet, humor och självständig
karaktärsteckning. Nu äntligen tycks han med ”Mrs Barry”
på väg att bli rättvist bedömd. Den ene
kritikern efter den andre beteckna ”Mrs
Barry” som ett utsökt mästerverk. Den är en
mycket vacker och gripande bok och
förtjänar allt det beröm den fått. Men varför
har inte detta inträffat tidigare? Mr Niven
har fått vänta tjugu år på sitt berättigade
anseende. Han är en minst lika förnämlig
författare som många av dem som lanserats
som Galsworthys tronföljare.
Naturligtvis förhåller det sig så att det inte
finns några tronföljare, att ingen vet vad
tiden skall ha för effekt, att 1960-talets
kritiker troligen skola förvåna sig över vår
blindhet för mr Audens eller mr John Colliers
förtjänster.
Men, medan jag tänker på min ö där jag
tillbringade en så underbar semester, undrar
jag hur lång tid det bör ta i dessa förvirrade
tider för ett ungt geni att bli
uppmärksammat av mera än blott en liten klick klarsynta
kritiker och varpå det kan bero att dessa
samma kritiker nuförtiden tyckas ha ett så
otroligt ringa inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
