Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ringaste uppfattning om vad romanformen
kräver och vart romanförfattaren syftar. När
han skriver om Byron eller Voltaire eller
Hazlitt eller Wilde är han helt enkelt
beundransvärd, men när han skriver om någon
annan romanförfattare än Henry James är
han osäker och vilsekommen.
Jag konstaterade också vid min hemkomst,
att tidningarna under åtskilliga veckor efter
Galsworthys död hade sysselsatt sig med en
löjligt meningslös diskussion om vilken som
nu efter Moores och Galsworthys död vore
att betrakta som den engelska romanens
ledare — precis som om Daily Express uppe
på sin redaktion haft en liten marmortron,
som bara väntade på att bli tagen i
besittning. Daily Mail inbjöd sina läsare till en
omröstning i den viktiga frågan, och röstade
gjorde de i tusental.
Jag lade märke till att i dessa artiklar och
tävlingar samma två eller tre namn
återkommo ideligen, ideligen och att dessa namn
inte tillhörde dem som i allmänhet föras
fram av den litterära kritiken. Englands i
närvarande stund mest intresseväckande
romanförfattare äro utom ali fråga Virginia Woolf
och E. M. Forster. Jag konstaterade, att
Virginia Woolf befann sig i slutet av Daily
Mails omröstningslista och att E. M. Forster
aldrig ens nämndes i något sammanhang!
Ändå hyser jag ej det ringaste tvivel om att
dessa två jämte William Somerset Maugham
äro Englands för närvarande tre bästa
romanförfattare, som vilket annat land som helst
skulle känna sig stolt över att äga. Stora?
Ja, vad menas med en stor författare? Jag
antar att de flesta litterärt intresserade hålla
med om att ”To the Lighthouse” (Woolf),
”A Passage to India” (Forster; svensk
översättning ”En färd till Indien”) och ”Of
Human Bondage” (Maugham) gott kunna
ställas vid sidan av ”Barchester Towers”,
”Adam Bede” och ”Henry Richmond” för
att nämna tre av de icke allra största verken
i äldre litteratur. Vi äga för tillfället ingen
Balzac, ingen Fielding, ingen Thomas Hardy,
men intet land har mer än en författare av
den digniteten per århundrade.
Det är av intresse att fråga sig varför
ingen av de mera renodlat litterära skalderna
och prosaförfattarna såväl i England som
Amerika ha en vidsträcktare läsekrets; Err
författare som James Joyce eller — av en
mindre storleksgrad — William Faulkner är
avgjort för svår för den genomsnittliga
bokpubliken. De äro också avgjort-alltför
obehagliga. Engelsmännen tycka lika litet nu som
fordom om abnorma böcker. De ha svårt
att njuta av litterära beskrivningar på de
intimaste sexualhandlingär, på abnormiteter
och vansinne. Vad mera är, de vilja ha (på
ett ömkligt naivt sätt anser den unga
intelligentsian) sina böcker angenäma. Men därför
vilja de ej att böckerna skola förfalska
verkligheten. De anse, att det finns många sunda
och angenäma ting här i livet, så varför
skulle de icke då och då få läsa om dem.
Å andra sidan, såsom nyligen framgick av en
dispyt i Spectator (mellan mr Pritchett och
Rose Macaulay), kräva de yngre författarna
full frihet beträffande ämnesvalet. Vi leva,
såsom de framhålla, i en dyster och
fruktansvärd tid, människor svälta, strida och dö i
elände. Javäl, säger den engelske
genomsnittsläsaren, men det händer även annat.
Våren återvänder punktligt, män och kvinnor
förälska sig, det gives många prov på mod,
humor och självuppoffring. Låt oss få höra
litet om allt detta också.
En sak hör man aldrig den unga
intelligentsian framhålla — att det är mycket
lättare att skriva verkningsfullt, om
obehagliga saker än om behagliga, om fula
människor än om vackra.
Samtidigt blir det på grund av den för
var dag allt rikare förekomsten av yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
