Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Recensioner - Rütger Essén: Regimförändringens bakgrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har man fått veta åtskilligt om hur det
samtida Tyskland lever och vad dess folk känner
och tänker — och detta på ett sätt som man
förgäves skall söka ernå genom den vanliga
pressen eller på en vanlig Tysklandsresa.
Det Tyskland som Mackenroth skildrar är
nämligen svårtillgängligt såväl för inhemska
politiska journalister som utländska
observatörer. De förra kunna nu en gång aldrig se
vad som icke förut setts i
partiprogrammen och äro alltför angelägna om att få
verkligheten in i partisynpunkternas
tvångströja, det vill säga att etikettera alla nya
företeelser med gamla vanda påskrifter, för
att kunna se med klara ögon. Och de senare,
utlänningarna, känna sig i allmänhet så
främmande i den nya tyska miljön med dess
proletarisering av mellanskikten och dess
våldsamma problemdebatt, att de inför dessa
hemska och skrämmande företeelser helst
söka skydd bakom hemvanda kategorier och
slå bort allt annat som ”sjukligt”, ”barbari”
eller ”demagogisk hets”.
Den som läser Mackenroths bok under
behärskande av förutfattade meningar får
visserligen ett intryck av kaos, men icke av
förfallets upplösning utan av
födslovåndornas smärtfyllda, men av framtidstro burna
kamp. Och mest bestående blir kanske det
drag av blodigt allvar, som ger sin prägel
åt det samtida Tysklands andliga fysionomi,
och som så bjärt sticker av mot ”neutral”
nonchalans och ”borgerlig” övertygelse om
att ”allt ordnar sig” i bekväma, demokratiska
former.
Det kan synas egendomligt, att författaren
mot denna bakgrund kunnat behålla sin
objektiva och lidelsefria ton. Det kan
emellertid ifrågasättas om icke detta är mera
skenbart än verkligt. Han är själv ett exempel på
det tyska folkets ”fanatiska vilja till
objektivitet och dess skoningslösa självkritik” —
egenskaper, som stundom stegras ända till
självplågeri, men man kan dock skönja hur
lidelsefullt författaren känner med
”Tysklands ungdom i revolt”, och hur intensivt
han är övertygad om den avgörande
världsbetydelsen av vad som försiggår i Tyskland.
Läsningen av Mackenroths bok är därför att
rekommendera för alla dem, som icke känna
sig tillfredsställda med tidningsinformationen
i fråga om den tyska utvecklingen, det vill
säga för alla dem, som känna att något fattas
i den gängse klichébilden. Ingen torde
dessutom vara så väl insatt i tyska förhållanden,
att han icke i denna rika och levande bok
möter både ett eller annat förbisett faktum
och framför allt nva fruktbärande
synpunkter. Och eftersom god och allsidig
information om de verkliga förhållandena är
vad Tyskland i sitt nuvarande läge inför
utlandsopinionen främst behöver, så har
författaren genom sitt arbete gjort sitt land
en verklig tjänst. Men eftersom behovet är
ömsesidigt har han även gjort Sverige en
tjänst.
Författarens stil är förtroendeingivande,
lugn, jämn, utan allt effektsökeri, utan
tillspetsningar för det skarpa omdömets egen
skull. Han ser i allt ett både — och. Vad
hans bok härigenom eventuellt förlorat i
omedelbar stötverkan vinner den genom
övertygande.
Sven Stolpes översättning synes på ett
lyckligt sätt göra rättvisa åt originalets gedigna
egenskaper. Kanske har översättaren något
skärpt tonen. Det skadar icke. Annat är väl
knappast heller möjligt i svensk språkdräkt.
Vårt språk är kärvare. Likaså våra tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
