Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. Maj 1933
- Recensioner
- Hjalmar Gullberg: Utopia
- Margit Abenius: En skål med tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
organiserad och dödsdömd, inget frambrusande
erövringståg som historien skall minnas utan en
hop trasiga, hopplösa människor som smyger
sig bort som brottslingar. Det är dikt som
griper och upprör.
Kjellgren är romantiker liksom
meningsfränderna Lundkvist och Martinson. Han är
romantiker också när han talar om arbetet.
Både Arvidson och Kjellgren förhärligar
arbetet i sina nya diktböcker. När den förre
deklarerar:
Min uppgift:
att rulla en sten
några meter mot arbetsplatsen,
förstår man att han ämnar rulla den rakaste
vägen till målet utan distraherande
sidoblickar på landskapet, stimulerad endast av
tanken på det framtida byggnadsverk i vilket
stenen skall ingå. Vad Kjellgren däremot vill
finna i arbetet, är äventyret:
Men varför inte söka romantik i arbetet,
underliga jobb på avlägsna platser?
Det är avlägsna platser han söker. Det är
exotism, längtan till det främmande och
ovanliga:
Vi har velat provspela okända instrument,
gå ut genom vardagens portar
och erövra det nya, obeprövade.
De är värda all aktning som stannar på
grund av sin pliktkänsla innanför vardagens
portar för att hjälpa sina medmänniskor och
om möjligt göra livet drägligare för dem.
Det söker Stellan Arvidson göra. Men det är
också av intresse, att somliga får pröva sig
fram på nya vägar för att kunna berätta om
vad de funnit på främmande ort. Det har
Josef Kjellgren gjort. Poesin har bruk för
båda typerna, rationalisten och romantikern.
Hjalmar Gullberg
En skål med tårar
Agnes von Krusenstjerna: En ung
dam far till Djurgårdsbrunn. Bonniers.
5:75.
I slutet av sin nya novellbok har Agnes
von Krusenstjerna samlat några dikter under
rubriken "En skål med tårar lyfts mot våren".
Den sista dikten är en sjukhusfantasi och
undandrar sig på sätt och vis bedömande —
med sina avspärrade bilder, sina ordstyrda
ramsor står den i en annan klass — men den
har en slutrad av rörande skönhet. Denna rad
ger den sjukes längtan efter hälsa med en
rytm, som efter vad vårt öra säger ifrån, måste
vara fullkomligt adekvat. Den fria versen
överhuvudtaget förefaller att vara ett
utomordentligt naturligt uttrycksmedel för Agnes
von Krusenstjerna. De sorgbundna
mellanlägen som hon tolkar får röst i de fria
strofernas bibliska parallellism, vars rytm
stiger och faller med tveklös säkerhet. De
strofiskt indelade dikterna verkar mattare;
det är som om författarinnan i dem måste
stödja sig på mönster. Med glädje återser
man "Ack du underbara blå afton" som
förut publicerats i denna tidskrift. Den
framlockar en sällsynt konkret bild av en ren
stämning: den oroliga, trånsjuka vandringen
framför den blå muren, den djupa ledan
som lyfter sina händer i vanmakt, den gällt
uppspringande ångesten och så en plötslig
famlande blindhet. Agnes von Krusenstjernas
meningar är oftast korta och materialet är
ju till ytterlighet välslipat, men det hela ger
aldrig intryck av energi eller något jagat,
staccatomässigt eller ens lätt; det blir något
dröjande, mjukt, en paus mellan varje
association som glider förbi. Novellerna är oftare
byggda på en stämningskärna än på en
intellektuell kärna eller poäng. De kallas
"bredvid-noveller", vilket väl betyder: mindre ting
vid sidan av viktigare. Man kunde också säga
att de handlar om bredvid-känslor. Stämningen
brister aldrig ut i glädje, borrar sig sällan
fram till sorg. Det är vår och höst, gryning
och skymning, grodd och förvissning, längtan
och vanmakt mer än det till full utveckling
drivna, det deciderade, det fullt utslagna.
Med ett fast grepp skildras sådana
bredvid-känslor i novellen "I andra hand" och med
ett ytterst mjukt i stycket "I skymningen".
Författarinnans djupa förtrogenhet med dessa
känslokretsar gör att hon med inlevelse
skildrar främlingar fjärran från Jerusalem:
den ryska Ljalja till exempel och den svenska
bankfröken i Paris. I inledningsdikten talar
Agnes von Krusenstjerna om skönhetssynerna
som födas inom det trånga rummet, om
drömön inom spegelns ram. Något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0398.html
