Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Recensioner - G. A.: Harold Nicolson - G. S.: Bröderna - S. S—e: Danskt och norskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
Bröderna
L. A. G. Strong: Bröderna. Översättning
av Anna Wåhlin. Svenska Bok-klubbens
romaner. Bonniers. 6: 50.
Denna roman av en yngre engelsk lyriker
och berättare synes hittills i ringa grad ha
blivit observerad av den svenska kritiken.
Den är dock oomtvistligen ett verk av litterär
betydenhet även om den inte är ett fläckfritt
ut på att vinna tid, att komma ifrån ansvaret,
att se bort från det väsentliga; och att det
inte slutar med katastrof är inte hans
förtjänst. Flygministern är hänsynslös
makt-strävare, å egna vägnar och landets. I de
skilda huvudstäderna finns det figurer av alla
kulörer: kloka, modiga, överkloka, svaga,
fåfänga; men sällan är det de bästa som få
sköta sakerna. Det hela ger en förfärande
bild av hur lätt lavinen kan sättas i gång
och hur svårt det är att hejda den. Att kriget
inte bryter ut beror till sist på en
underordnad sekreterare i Foreign Office: han
utsänder på eget bevåg ett meddelande om
de nya bombernas förstörelseverkan, vilket
genast tar skruv och leder till en partiell
avrustning. (Det finns ju en teori om att
kriget kommer att försvinna, när det blir
liktydigt med en fullständig katastrof för de
krigförande nationerna. Det är alltid en
förhoppning, om också inte av de mest rosiga.)
Det är väl inte alltför lättfärdigt att i detta
sammanhang framhålla att "Public Faces" är
en intensivt spännande bok. Psykologien
kanske ibland kan bli väl subtil, men när
metoden är som bäst är det ett nöje att följa
den. (I Sverige är det ju framför allt Per
Hallström som arbetat med samma små
medel och fina valörer.) — Och boken har
inte endast ett motto, den har också en
efterskrift, daterad 1978 och tjänande som en
introduktion till detta års upplaga. Där
förklarar Harold Nicolsons sonson — på
moderniserad engelska — varför han gett
ut ett nytryck av detta arbete från
kapitalismens sista dagar. Han har också en liten
karakteristik av sin år 1959 döde farfar:
tippi-cal erly-Georgian, sentimental, emoshonal,
optimistik, roomantic, verri foolish. G. A.
Danskt och norskt
Poul Færgeman: Freud i möderne
Litteratur. Funkis Forlag, Köpenhamn 1933.
På ett mycket tidsenligt betitlat förlag har
en mycket tidsenlig ung dansk författare
utsänt en mycket tidsenlig bok om Freuds
betydelse för den samtida litteraturen; i ett
företal nämner en hittills icke bekant doktor
Oluf Brüel, att han tycker boken är bra.
Det kan också i viss mån sägas — ämnet är
nämligen givande. Men tyvärr har författaren
icke fördjupat sin analys utan på alla
väsentliga punkter nöjt sig med allmänna
uttalanden. En följd av detta har blivit, att
exempelsamlingen blivit något för generöst
hopplockad. Proust är sålunda med, trots att
han, som författaren vet, icke läst Freud.
verk. Romanen förefaller att vara tillkommen
under stark ingivelse och författarens keltiska
temperament har här och var skenat i väg
med konstnären och fört honom in i det
absurda och enbart våldsamma.
Skildringen är förlagd femtio år tillbaka
i tiden bland fiskarbefolkningen i de skotska
högländerna, en vild, mäktig natur,
predestinerad att bilda scenerierna kring släktfejder,
passionsdramer och våldshandlingar.
Människorna äro primitiva och leva i intim
gemenskap med elementen. Över hela
historien vilar en stämning av ödsliga klippor och
grått hav, av tung havsdimma, som då och
då slites i sär för att blotta milsvida,
praktfulla utsikter.
Huvudpersonerna äro två bröder, den ene
stark och okomplicerad som ett gott vilt
djur, den andre slug och moraliskt skrupelfri.
Den fruktansvärda brottmålshistoria i vilken
bröderna inblandas och där den ene är det
oskäliga redskapet, den andre anstiftaren är
berättelsens bärande motiv men spelar i
grund och botten, som Sigfrid Siwertz i sitt
ypperliga förord anmärker, icke någon
avgörande roll. Författaren har främst åsyftat
att ge ett stycke hård forntid, som trots att
den inte ligger mer än en mansålder tillbaka
i tiden är i släkt med de isländska sagornas.
Även språket har något av den fornnordiska
epikens stora stil. G. S.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
