Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Sven Löfgren: Ruster. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sven löfgren
femtio meter. Han vände på huvudet, såg på
mig och skällde. Snart såg han mig nära, och
så började vår kapplöpning.
Jag var väl tränad, men i början höll han
utan svårighet undan för mig. Han kunde till
och med ge sig tid med små avstickare till
gårdar och lador utmed vägen utan att jag
lyckades passera honom. Tungan hängde ur
munnen på honom, han skällde ibland, och
kalkdammet yrde kring hans bakben. Salt,
ljum kvällsluft svepte mot mitt ansikte. Vi
kommo ut på en hed, och jag började vinna
på Ruster. När jag hunnit upp honom, sprang
han vid min sida, tyst och ivrig, tungt
flåsande. Han blev efter ett ögonblick men hann
upp mig igen. Då steg jag av cykeln och
sträckte ut mig i ljungen. Blek, törnig ginst
blommade längre in på heden, ljungen stod
ännu i knopp. Röd och väldig doppades
solskivan i havet. Ruster lade sitt huvud över
min arm och andades djupt. Jag kände hans
vittring blandas med salt, kalkmängd
havsluft och hedens dofter. Vi hade tävlat som
jämlikar och njöto tillsammans av kvällen.
Han lyfte sitt huvud mot en vittring som
jag ej kände. Jag försökte inte hålla honom
kvar, han sprang upp, blev borta någon
minut, kom så åter och lade sig hos mig.
Vinden från heden började stryka över oss,
det blev efter hand svalt, och vi begåvo oss
hemåt under stjärnorna.
Jag cyklade långsamt, och Ruster fick
tillfälle till många utflykter i
skymningslandskapet. Troligen såg han många ting av
intresse.
När vi nådde staden, funno vi läkaren och
de båda flickorna på verandan utanför
hotellet. De frågade varför vi dröjt så länge
och gjorde andra liknande frågor, som endast
människor kunna göra. Jag drack litet te, och
Ruster fick en kaka av en bland flickorna.
När vi suttit en stund, följde jag den ena
flickan hem. Medan jag stannade i hennes
rum, dröjde Ruster på trappan utanför.
Staden var vid denna timme alldeles lugn,
och han var dessutom för trött för att göra
några nya upptäcktsfärder.
Litet mer än ett år behöll jag honom. Han
brukade stå bunden på gården innanför det
hus där jag bodde, men under hösten slet
han sig flera gånger, och jag måste ta honom
inomhus. Några riktiga salongsvanor fick han
aldrig. Under vintern saknade han djupt de
långa utfärderna på vägar och hedar, endast
några vackra söndagar kommo vi oss för med
en långpromenad. I stället bildade vi oss
under kvällarna genom läsning av ett par
amerikanska filosofer. Jag tror dock att
Ruster fann dem litet enformiga.
Mot slutet av den följande våren fick jag
plats i Stockholm. Jag var övertygad om att
Ruster inte skulle kunna trivas där, alltför
sällan skulle jag få tillfälle att låta honom
sträcka ut som han ville. Därför sköt jag
honom. Jag hade tänkt låta gårdskarlen styra
om det men ångrade mig i sista ögonblicket
och tog hand om saken själv.
Det var den första söndagen i maj. Bokarna
i stadens parker hade längesedan slagit ut
och vid stranden började martornen veckla
upp sina blågröna blad. Jag tog Ruster med
mig på vägen norr ut, och när vi hunnit
bryggan vid badstranden, sprang han dit ner
och stannade. Han sträckte ut sig i sanden
och såg på mig, väntade tydligen att jag
skulle bada. En armépistol som jag lånat
låg i min ficka, men jag kunde inte förmå
mig att skjuta honom just då. Det låg en
hård bris rätt mot land, och jag gick ner till
bryggan, där vågorna vräkte mot pålarna och
sleto i tången. Ruster kom till mig, som om
han förstått att jag inte ämnade bada. Han
skällde och sprang ett par gånger bort mot
cykeln. I den pinande blåsten togo vi vår
sista kapplöpning norr ut. Jag körde med
hård fart även på återvägen, och när Ruster
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
