Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Sven Löfgren: Ruster. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ruster
tröttad lagt sig ner i ljungen nära staden,
sköt jag honom. Hans vaksamhet var
slappnad, han märkte ingenting på förhand, och
det hela var ett ögonblicks verk. Jag sände
gårdskarlen att taga vara på kroppen och
gräva ner den. På kvällen samma dag for
jag till Stockholm.
Jag saknar honom.
De flesta vänner som jag mött ha
försvunnit ur mitt liv lika omärkligt som de
kommo in i det. Én eller två skulle jag gärna
vilja träffa igen. Fiender har jag haft, och
jag är glad att jag har några ännu. Det låder
betydligt mera av missförstånd vid våra
vänskapsförbindelser än vid våra små
fiend-skaper. De senare äro ofta renhårigare,
blankare. Och ändå blir det alltid ord, fraser,
lögner. Grumlat av likgiltiga ting är allt
som skiljer mänskor eller binder dem
samman.
Jag saknar tillgivenhetens okomplicerade
tystnad. Jag saknar Ruster.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
