Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Rütger Essén: Sverige från insidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rütger essén
ser längs de nya, breda vägarna mellan
hälsande nickar och leenden. Det är annat
än den stelt tjänstemannavärdiga
järnvägstrafiken.
Den svenska landsbygden har sålunda på
ett årtionde i hög grad mobiliserats. Den
stilla ron är icke borta men bruten. Dock
förblir bonden bonde. När rövarhanden i
Sydpersien och Afghanistan gått över från
kameler, spjut och långa framladdare till
pansrade bilar och maskingevär ha de därför
knappast i nämnvärd mån modifierat sin
tio-hundratalsmentalitet. Den svenske bonden
blir ej heller annorlunda, därför att han åker
motorcykel. Radion är i viss mån en annan
sak. Så länge högtalaren står öppen blir det
svårt för honom att tänka själv.
Men till standardisering har den svenska
landsbygden ännu långt kvar — om nu denna
standardisering överhuvud är ett slutmål. Det
är ej blott landskapens karaktärsskillnader,
som härvid spela en roll — jag återkommer
senare till dem. Det är ingen myt att bonden
på sin ägandes gård — han må vara aldrig
så skuldsatt — känner sig som en man för
sig, känner sig ha en självfallen och naturlig
rätt till en egen mening. Han är och blir
ett stånd i riket — ingen "klass", ingen
"intressentgrupp".
Den rena landsbygden har emellertid sedan
tre mansåldrar oavbrutet inskränkts till sitt
omfång. De gamla städerna ha oftast vuxit
i en oanad utsträckning och nya ha skjutit
upp. Industrier ha anlagts mitt på
landsbygden, och skogarna ha undandragits
jordbruksbygdernas överlydno och blivit
grundvalen för det moderna Sveriges största
ekonomiska nyskapelse, träindustrierna. Två
gånger ha också stadskulturen och
stadsekonomien dragit ett nät över landsbygden och
inrutat den med sina fångstmaskor. Den
gamla tidens städer lågo på landet, levde på
och tillgodosågo behoven hos ett uppland, en
naturlig region. Den nya stadshushållningen
är ett med landsbygden konkurrerande nytt
system. Dess tvenne fångstnät ha varit
järnvägsnätet och de nya bilvägarna.
Järnvägarnas storhetstid är förbi. De bestå
men växa ej vidare. Deras kärlsystem har ej
stockat sig, men dess flöden ha stagnerat.
Trafikens vidareväxt sker över hav, i luften
och genom motorismen. Järnvägarna ha
emellertid översållat Sverige med replipunkter —
stationssamhällena.
Det typiska svenska stationssamhället kan
ha nått rangen av stad — Hässleholm, Nässjö,
Mjölby, Katrineholm etc. Oftast är det
emellertid ett municipalsamhälle men allra oftast
i kommunalt förvaltningshänseende icke på
något sätt skilt från den landssocken där det
uppstått. Det är emellertid icke naturvuxet.
Stationssamhället har oftast förlagts till sin
geografiska punkt genom en viljeakt utifrån.
Det är i sin miljö fult och väsensfrämmande,
om än aldrig så nödvändigt.
De flesta svenska stationssamhällen ha fått
sin prägel under järnvägarnas storhetstid
kring sekelskiftet, och deras byggnader äro
merendels lika motbjudande för äldre som
för modern smak. Befolkningen är till stor
del småtjänstemän, lågt avlönade, föga
stationära, ointresserade av bygden och med
mycken tråkighet att dagligen svälja ned
efter tjänstgöringens slut. i kommunalt och
skattehänseende råder ofta en strid på
kniven mellan kommunens jordbrukare och
stationssamhällets tjänstemän. De senare
drabbas hårt och automatiskt av skatterna
och föra ett knappt liv, men bönderna
avundas dem deras "riskfria" tillvaro och
motsätta sig alla deras önskemål. Denna
kombination ger ej sällan bilden av
renodlingshärdar för samhällsotrevnadens och
avundens baciller.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
