Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Rütger Essén: Sverige från insidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE FRÅN INSIDAN
ämbetsmän eller politiker från
riksdagskorridorerna, vilkas parlamentariskt inställda
hjärnor endast motvilligt gripa sig an med lokala
och påtagliga uppgifter.
Man kan knappast påstå att denna
utveckling varit en nödvändig konsekvens av
kommunikationsmedlens intensifiering, ehuru
detta ofta göres gällande. Tvärtom: både den
ekonomiska och den andliga moderna
utvecklingen i Sverige har i stor utsträckning sökt
sig nya lokala centra. Och i gamla
residensstäder som Kristianstad, Halmstad, Kalmar,
Visby, Linköping, Nyköping, Västerås,
Karlstad, Falun, Östersund och Härnösand lever
ett friskt lokalt liv, och nya
organisationsformer växa fram både på det ekonomiska,
sociala och kulturella gebitet, vilka oftast
naturligt inordna sig i de gamla läns- och
landskapsramarna. Endast den lokala
statsförvaltningsledningen är i det närmaste
effa-cerad. I vissa hänseenden ha dennas uppgifter
i praktiken övertagits av de lokala
partiorganisationernas ledningar, vilka genom det
proportionella valsystemet fått länen till
förläningar — men detta välde gör ingen annan
än partibossarna glada.
Det nuvarande tillståndet är disharmoniskt,
och det skulle mycket förvåna mig, om icke
en reaktion till förmån för ett återvinnande
av länsmyndigheternas reella självständighet
och auktoritet snart vore att förvänta.
Vår huvudstad hör efter internationella
mått icke till de stora metropolerna — dock
får den anses nå upp i de mindre
storstädernas kategori. Göteborg och Malmö äro
emellertid i storlek otvivelaktigt
andrarangs-städer. Man kan dock med skäl ifrågasätta,
om de icke bägge äro mera världsorienterade
än Stockholm. Oceansjöfart vidgar
horisonterna. Skåne är överhuvud kontinentalt på
ett sätt som man norr om den gamla danska
gränsen sällan har fullt klart för sig. Dock
kan Sveriges huvudstad endast ligga i
Stockholm. Svea rike grundades en gång från
Mälardalen, och Östersjön är vår historias
hav. Mellan 1812 och 1918 höllo vi på att
glömma bort detta faktum, men nu lära vi åter
bli tvungna att inse det. Sveriges politiska
och administrativa centralpunkt kan icke minst
på denna grund endast ligga i Stockholm.
Man måste emellertid ha klart för sig att
den kungliga huvudstaden kan ses från
landsorten. Och den betraktas då ingalunda enbart
som den goda gåvors givare och den ljusets
metropol som stockholmarna tro. Visserligen
är huvudstaden ingen börda på landet, som
exempelvis på sin tid S:t Petersburg och i
viss mån Paris. Ej heller är den förvuxen
som Köpenhamn. Men den har ingalunda
något monopol på opinionsbildning. Ej heller
är dess ekonomiska uppland nämnvärt större
än Mälarprovinserna. Norrland har sedan
årtionden frigjort sig ur huvudstadens
kontroll. Skåne, Västsverige och övre Norrland
äro i huvudsak oberoende av Stockholm och
bli det för varje år i allt högre grad.
Stockholm bör alltså vara blygsamt. Dess
uppgift är att förena ställningen som
huvudstad och lokalt Mälardalscentrum. Som
huvudstad skall Stockholm vara skönt,
välordnat, älskvärt och gästfritt samt ge den
högre bildningen och de sköna konsterna
deras tillbörliga utrymme — men icke
pretendera på att ensamt ånge takt och ton för
landet. Ty stockholmaren bör väl veta att
hans stad i många hänseenden är mera
provinsiell än Sundsvall, Göteborg eller
Hälsingborg. Som Mälardalens centrum bör
Stockholm sträva mot finansiell soliditet och
teknisk effektivitet — men känna sin
begränsning. Huvudstaden i Sverige är primus inter
pares, ingen absolut härskare över politik,
seder, opinion och hushållning.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
