Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 66 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Recensioner - Curt Berg: En fransman om Wagner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan att ge en framställning av det som
utmärker hans musik, han kan inte skriva en
bok om Bach utan att försöka avslöja
hemligheterna i h-mollmässan, han kan inte
analysera Schuberts själsliv utan att tolka
"Winterreises" eller C-dursymfonins musikaliska
innebörd — och i alla dessa fall tvingas han
att begagna ett språk som icke utan parlör
är tillgängligt ens för personer med vilka
man annars kan diskutera sådana subtila
ting som skeppskatalogen i Iliaden eller
Tol-lers senaste revolutionsdrama. Väljer han
konstnärer som Liszt, Weber eller Chopin
har han dock möjlighet att avgränsa boken
till att omfatta mannen bakom verket, att
endast låta den långa raden av
kompositioner ackompanjera framställningen av
personens öden och personlighetens utveckling;
deras upplevelser under jordelivet voro så
skiftande, så färgrika, så dramatiska att man
redan genom att återberätta dem med
intelligens och intuition kan ge läsaren en
uppfattning om kärnan i mästarnas konst. Det
blir väl gärna något halvt över dylika
arbeten, men de spela en betydelsefull roll ur den
synpunkten att de öppna en dörr in till
musikgeniernas verkstäder även för dem som
inte veta mer om tonkonsten än att Griegs
sånger kunna gjuta ett förklarande skimmer
över deras egen vardagslycka eller att
Beethovens nionde symfoni en gång fört dem ut
ur förtvivlans mörker.

RICHARD WAGNER 1859 Efter en nyfunnen daguerrotypi.

Ett ur denna synpunkt ännu tacksammare
objekt än de tre nämnda tonsättarna är
naturligtvis Richard Wagner. Hans liv var
fantastiskt och småborgerligt, heroiskt och
futtigt, utsvävande och asketiskt, pendlande
mellan starka kontraster, det var rikt på
upplevelser och spann över en tidrymd då stora
händelsers slagskugga och ljus i snabb rytm
svepte över Europa — och det gick per
aspera ad astra, växte ur elände och
fattigdom till makt och ära, till världsbehärskande
symbol. Det sistnämnda är inte minst viktigt
för den stora allmänheten. Den tycker inte
det är lika lockande att läsa om ett liv som
börjar bland stjärnorna och snubblar nedåt
längs steniga stigar; den går inte på sådana
filmer som skildra den döve Beethovens
gigantiska lidande. Men Wagner — vilket
drama! Där finns allt — och ordnat i den
rätta riktningen: födelsen i Leipzig samma år
som Napoleon levererade jätteslaktningen
utanför stadens portar, uppväxten i den
kuriösa teater- och litteraturmiljön,
kringflackandet under studieåren, den äventyrliga
sjöfärden från Riga till London, lika sagolik
som den opera vars första grodd då började
spira hos konstnären, "Flygande
holländaren", de fruktansvärda åren i Paris med
deras vardag av svält och förödmjukelser, de
första segrarna, umgänget med samtidens
store, kvinnornas makt över den ångerfulle
livsnjutaren, allt ekonomiskt trassel,
fiendernas tilltagande antal, triumfernas övermått,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>