Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Recensioner - Curt Berg: En fransman om Wagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN
FRANSMAN OM WAGNER
Guy de Pourtalès: Richard Wagner. En konstnärs historia. Översättning
från franskan av Elsa Thulin. Gebers. 12:—.
Recenserad av CURT BERG
En känd engelsk litteraturkritiker tog sig
nyligen det orådet före att skriva ned
följande rader i The Observer: "Av alla tråkiga
böcker äro böcker om musik nästan de
tråkigaste och böcker om musiker absolut de
tråkigaste." Han bemöttes naturligtvis genast
av en företrädare för de musikaliska
intressena, en framstående katedralorganist som
tillika utger en gammal gedigen
musiktidskrift, inom parentes sagt en av de tråkigaste
i England för närvarande. Denne gentleman
protesterade alltså och anförde att välskrivna
biografier om stora kompositörer äro lika
intressanta som sådana vilka avhandla stora
män på andra områden. Naturligtvis har han
rätt; välskrivna biografier äro alltid
intressanta. Men beklagligtvis är det nu en gång så.
att det finns ytterst få välskrivna böcker om
stora musiker — och med det
karakteriserande adjektivet åsyftar man då sådana verk
som icke endast äro formade på god
normalsvenska, ledig normaltyska eller acceptabel
normalkinesiska, utan sådana vilkas
författare på ett stilistiskt livfullt och förnämligt
sätt och med begagnande av en bildning, som
inte endast omfattar ett musikhistoriskt
specialområde, vittna om vad de veta hänt och
sant vara i fråga om en viss tonsättare och
hans tid.
Även om någon uppfyller dessa
rimliga fordringar är det emellertid inte sä-
kert att hans prestationer verkligen kunna
uppskattas av den stora publik som
intresserar sig för geniala mäns liv och verk. Ty
den stora publiken är, åtminstone här i
Sverige, musikaliskt obildad i en förbluffande
grad, det bör man inte underlåta att
framhålla efter att ha yttrat ofördelaktiga saker
om dess leverantörer, författarna. En
musikkritiker kan av fruktan för att icke bli
förstådd nästan aldrig begagna den
fackterminologi som hans eventuella studier införlivat
med hans ordförråd — och därmed menar
jag inte att han tvingas undvika förklarande
omskrivningar som exempelvis "den polara
utvecklingen av de energetiska och
klangsinnliga momenten i den romantiska
harmo-niken", utan får reda sig utan sådana termer
som, låt oss säga, tonika och dominant, på
sitt område lika enkla och anspråkslösa som
hexameter och mindervärdighetskomplex för
en litteraturkritiker eller läst och pryl för en
skomakare. Så fort han söker skildra ett
musikaliskt händelseförlopp med hjälp av dem
blir han fullständigt obegriplig för den s. k.
allmänbildade läsaren och förfelar sitt syfte,
vilket är att för denne läsare spegla sitt
intryck av en musikalisk prestation och säga
sin mening om dess betydelse för
kultursammanhanget.
Samma svårigheter har biografiförfattaren
att kämpa med; han kan inte skildra Brahms
5. — B. L. M. 6.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
