Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Recensioner - Sven Stolpe: Ett fönster åt söder - G. S.: Förlegad kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glada..." Denna deklaration gör knappast
intryck av brutalt barbari. Och när man tar
del av Sandgrens muntra polemik mot
intellektualismen, måste man säga sig, att han har
alldeles rätt. Det finns i Sandgrens bok mer
av den jordmån, ur vilken mänsklig kultur
och gemenskap spirar, än i hela knippen av
vitsiga aforismer och spirituella
essaysamlingar. Ty denne unge diktare har hjärta och
humor, han äger en förmåga av öm och
förfinad naturinlevelse som ytterst få av hans
jämnåriga och framför allt en vinnande
personlig charm, som i sig representerar ett
betydligt större värde än alla hans
funderingar och teorier. Man väntar med glad
spänning på den stund, då han gör allvar av
sin föresats: "Jag skall skriva en stor bok,
en väldig bok, en taifun av ord, som skall gå
ut och strö orkidéer över hela världen. —
Jag skall ha allt livets brus i den boken, den
skall slå samman om människorna som en
innerlig skog. Min bok skall komma som en
hjord vrålande elefanter med röda gap, och
vid dundret skall alla petitessdyrkarna tappa
sina kragknappar..." Väl rutet, lejon! Släpp
lös elefanterna, Gustav Sandgren!
Ytterligare en iakttagelse må här anföras.
När man studerar Sandgrens — betydligt
osociala! — vandrarromantik, måste man
frapperas av dess överensstämmelse med
exempelvis Hausmanns "Lampioon kysser
flickor och unga björkar". Men nu förhåller
det sig så — G. Mackenroth har påpekat
sammanhanget i sin till svenska översatta
bok "Tysklands ungdom i revolt" — att
dessa stämningar uppbäras av och utmärka
just de generationer, vilka sammanhållna
inom de många ungdomsrörelserna bilda den
bättre delen av den nationalsocialistiska
rörelsen i Tyskland. Med andra ord: en
kulturtrött ungdomsromantik, som först tar
sig uttryck i skogsvandringar,
wandervogelsånger och litterära fantasier, kan också
genomsyra en politisk rörelse och plötsligt
slå ut i en kulturförödande explosion av
antiintellektualism. Vi äga i Sverige exakt samma
kulturleda som i Tyskland, och de
intellektuella göra hos oss liksom de gjorde där sitt
bästa för att med sin lösaktighet
kompromettera den andliga friheten. Tyda inte redan
vissa tecken på att vi snart ha även
reaktionen — den politiska primitivismen — här?
Ansvaret faller på den alexandrinska
kulturtypens företrädare, som genom sin brist på
nyskapande kraft och sin trånga
intellektualism framkallat revolten.
Sandgrens bok gör således vid första
läsningen intrycket av att vara en färggrann och
fladdrande sommarfjäril. När man grubblat
en smula över den, börjar man misstänka,
att den är en stormsvala.
Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
