Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Frans G. Bengtsson: Zaleukos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZALEUKOS
född sjukdom; men av någon anledning fann
man sig dock till sist i Lokroi böra på allvar
försöka att bli detta tillstånd kvitt. Kanske
Athena, vishetens gudinna, lät någon stråle
av sitt ljus oförmodat tränga ned till staden
och för ett ögonblick lysa på tumlet och
förvirringen där, på styrelser och styrelsers
kullerbyttor, upplopp, reformer och slagsmål,
på stammars och klassers stora hjälplösa
vältrande röra, på opuntier, epiknemidier och
män från Kerkyra, aristokrater, husägare,
ämbetsmän, pratmakare och slödder, alla
kors och tvärs i luven på varandra med
yttersta upptagenhet till samvaros och trevnads
främjande; så att därvid, tack vare en sådan
sällsam stråle av ljus, de enskilda
medlemmarna av allt detta tummel och virrvarr
plötsligt blevo varse — kanske med något av
den stora häpnad som ett blänk av gudomlig
klarhet säges föra med sig — att vad de
sysslade med var till allas obehag och inte
till egentlig glädje för någon.
Eller också (ty detta skedde för länge
sedan, och sådana bud kunde stundom göra
sig förnumna då) kan det ha varit den andra
gudinnan som förbannade sig över dem i
deras elände: den scepterbärande Persephone,
underjordens drottning. Vem vet med vilket
tecken, vilken röst, vad klarhet ur mörkren
eller tyst bud ur det tysta? Kanske hon, på
något milt eller förskräckligt sätt, plötsligt
lät dem inse, plötsligt i hela deras varelse
verkligen förstå och känna, att tiden som
givits envar av dem till vistelse i det land
som kallas de Levandes Land i sanning endast
är mycket kort och ingalunda evig — ett
ringa antal vårar och skördetider, en skatt
solvarv, gyllne och mindre gyllne, som
hastigt är genomräknad och förbrukad — och
att denna tid möjligen kunde användas till
någonting bättre än så bittert och så ändlöst
kiv om tälts rätta uppslående och sittplatsers
bästa fördelning vid snabbt bortkallade vand-
rares korta rast under solen. Ty efter de
Levandes Land skulle, vid närmare eftertanke,
för envar komma det andra landet,
Persepho-nes land, där ingen sol finns och ingen glädje
och inget blått hav, och där tystnaden i
vassen längs Hades’ floder inte är större än
tystnaden i stackars stumma och håliga skuggors
krets; och i det landet skulle vistelsen räcka
längre. Kanske kunde det därför, när allt
kom omkring, vara lönt att i Lokroi söka få
till stånd någon form av tillvaro som rymde
andra själstillstånd än bitterhet och raseri,
andra sysselsättningar än slitandet i
varandras hår, andra viktiga tilldragelser än
störtandet av dåliga styrelser och uppsättandet
av lika usla nya; — en tillvaro där man
kunde få tid att se och höra och andas,
kanske till och med tänka, och inte ständigt
behövde få ögonen fulla av damm, öronen av
skrik och näsan av ivrigt framflåsad
andedräkt.
Vad det än kan ha varit för en gudomlig
eller annan makt som åstadkom en
förändring hos dem och kom deras själar att få
rum för eftertanke: säkert är endast, att
folket i Lokroi en vacker dag fann sig böra få
ett slut på allt detta. Men hur skulle man gå
till väga för att nå ett lugnare tillstånd?
Kunde man ha något hopp om förbättring
i en stad som Lokroi, där man inte endast
hade fientliga klasser, som i alla andra
städer, utan också fientliga stammar, som läto
samhällets endräkt spricka längs andra
räm-nor än de förra? Om det endast gällt att få
ro från tvistande samhällsklasser, hade man
kunnat ge sig till tåls med samma medel
som allmänt brukades i andra hellenska
städer: då hade man kunnat låta aristokrater
och borgare mörda och landsförvisa
varandra tills endera parlen fått överhand, eller
tills pöbeln gjort slut på båda, eller tills
någon tyrann gripit makten och låtit alla bo
tysta i svärdets skugga. Lugn av ett eller
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
