Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Sven Stolpe: En fransk humanist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
EN FRANSK HUMANIST
Charles du Bos och hans dagbok
1.
Vår epoks stolta kännetecken i europeisk
politik äro reaktionen och den nationella
isoleringen. I skenet av de olyckor, som de
senaste åren i form av korpsvart reaktionära
diktaturer drabbat vår världsdel, gör den så
kallade internationalismen en ganska slät
figur. _
Emellertid finns det en — låt vara svag —
tröst: den europeiska eliten låter sig icke
tjusas och förledas av dagens primitivistiska
evangelier. Samförståndstanken må vara död
eller maktlös i europeisk politik — i
kulturlivet lever den som en självklar förutsättning.
Vetenskapen och dikten trivas icke
tillsammans med en "nationell" kultur; den
intellektuella emigrationen från Hitlers Tyskland är
i detta avseende ytterst karakteristisk. I själva
verket existerar det i Europa inga nationella
kulturer. Den europeiska kulturen är en
enhet, det är endast politiken som ligger i
händerna på dårar och primitiva demagoger,
vilka aldrig anat tillvaron av detta
gemensamma västerländska kulturarv. Denna den
europeiska kulturens självklara enhet
framgår klarast, om man reflekterar över i vilken
grad de europeiska kulturspråken äro
identiska. Likaväl som Israel, Hellas och Rom
äro de konstitutiva elementen i tysk, fransk,
engelsk, spansk och italiensk kultur kan
man påstå, att ingen verklig bildning i
Europa existerar som icke bygger på en
kännedom om alla de europeiska
kulturspråken. Vem fattar engelsk poesi utan att
höra latinets majestätiska klanger i epiteten,
och vem kan rätt läsa en fransk författare
utan att kunna rekonstruera huvuddragen i
den romanska språkutvecklingen? Själva
tecknet på en sann humanistisk bildning torde
vara, att under och i takt med tankarnas och
ordens gång löper en serie snabba
etymologiska kombinationer, till hälften i läsarens
undermedvetna. En nationell kultur, som
skurit av sina förbindelser med denna
språkliga enhet, vilken samtidigt innebär ett
gemensamt bildningsarv, är i varje fall icke
en europeisk kultur.
I själva verket är chauvinismen
fullkomligt otänkbar inom tankens och diktens värld.
För den verklige litteraturvännen finnas inga
språkgränser. Humanisten i Oxford omfattar
de stora franska, italienska och ryska diktarna
med samma kärlek som de engelska. Den
spanske kritikern resonerar lika otvunget och
intimt om tyska filosofer och italienska
målare som om franska författare, och en
svensk litteraturälskare är bornerad och
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
