Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Sven Stolpe: En fransk humanist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fransk humanist
festationer, och vars essens och kärna — som
man alltid återfinner fullkomligt oförändrad
— styr hans själs aldrig vilande dynamik."
Med en sådan otrolig precision arbetar
veterligen icke någon annan nu levande
kritikers instrument.
Med kännedom om dessa Charles du Bos’
kritiska vanor kan man få en förklaring till
varför han haft så svårt att samla sig till
ett litterärt verk; för en man, som ställer
sådana krav redan på sina distinktioner,
måste fullbordandet av ett definitivt verk
betyda en fruktansvärd själslig press. I själva
verket kan man vid en genomläsning i
kronologisk ordning av Charles du Bos’
dagboksfragment också övertyga sig om att han i sin
pedantiska iver att — som han vid ett
tillfälle själv säger — göra varje uttalande till
en exakt miniatyr föröder sin egen stil.
Särskilt under intryck av Prousts ytterst
komplicerade perioder utvecklas Charles du Bos’
stil delvis till okonstnärlighet och — vad
värre är — svår oklarhet. Han har meningar,
som löpa över en hel sida, och som rymma
hela serier av i varandra flätade
utvikningar, reservationer, förtydliganden,
paral-lelliseringar och variationer, vilka även den
välvilligast stämde läsare stundom har svårt
att krångla sig ur. Slutligen kan man som
förklaring på Charles du Bos’ långa
passivitet peka på den frestelse, som för en man
med hans oerhörda krav på sin egen stringens
måste ligga i — tystnaden. Charles du Bos
är i detta fall en kritisk motsvarighet till sin
vän diktaren Paul Valéry. Denne måste i sin
längtan efter den rena poesien -—• vilken med
de mänskliga uttrycksmedel som stå till buds
är och förblir orealiserbar — förakta sig
själv varje gång han skriver vers, och på
samma sätt betyder en definitiv och
uttömmande, fullt objektiv och rättvis kritisk
formulering för Charles du Bos en
övermänsklig uppgift.
Man får också en föreställning om arten
av de krav denne märklige kritiker ställer på
sin egen gärning, om man iakttar den rent
religiösa vördnad, i vilken han nalkas den
stora konsten. Liksom abbé Bremond är han
på denna punkt starkt influerad av engelsk
kritik och humanism; han följer en i fransk
litteratur ytterst spröd mystisk linje, vars
första stora namn inom lyriken är Baudelaire.
Det finns en enda fransk kritiker, som i detta
avseende — i sitt sinne för diktens mystik,
för den konstnärliga inspirationens religiösa
höghet och betydelse — står som en
förelöpare till Charles du Bos, nämligen Joubert.
Det är också karakteristiskt, att Charles du
Bos så ofta återvänder till denne. Den stora
diktens hemligheter kan läsaren och kritikern
nalkas endast i ett inspirerat tillstånd, som
Charles du Bos brukar kalla exaltationen,
och som han vältaligt och djupborrande
analyserat i sin essay om Baudelaire; han
accepterar också med glädje Sainte-Beuves
definition av entusiasmen i essayen om Joubert
som "en sorts exalterad frid". Joubert kände
detta tillstånd, som annars i Frankrike icke
äger alltför många odlare eller beundrare
— Paul Valéry har ju en gång förklarat,
att entusiasmen icke är ett tillstånd värdigt
att skapa stor dikt ur. Men ännu finare har
detta tillstånd upplevats och beskrivits av en
engelsk kritiker, som står Charles du Bos
närmare än någon annan, Walter Pater. Det
är i hans anda som en för andra människor
så profan och banal sysselsättning som
litteraturläsning för du Bos blir en sakral
handling, som måste utföras i oblandad
andakt och högsta anspänning av själens
finaste krafter.
Det är av vikt att här understryka, hur
detta stadium av exaltation, som du Bos söker
med en pilgrims envisa och trogna längtan,
redan tidigt i hans utveckling visar sin nära
släktskap med den religiösa extasen, och man
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
