Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Sven Stolpe: En fransk humanist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fransk humanist
perfection"), och det är lätt att se, hur även
denna linje för honom fram till en kristen
människouppfattning och ett kristet
absolut-hetskrav. Man får en god föreställning om
detta motiv i hans utveckling, om man läser
den underbart fina analys han i
"Approximations IV" ägnat Walter Pater och hans
"Marius, the Epicurean". Men utrymmet
förbjuder en mera detaljerad analys. I stället
kan det vara på sin plats att kasta en blick
på Charles du Bos’ position efter denna
religiösa omvändelse.
4.
Den Charles du Bos, som den 14 februari
1925 tar linje 8 från Place Saint Michel och
fördjupar sig i sin bibel på vägen till mässan
andra årsdagen av Jacques Rivières död, är
i väsentlig grad en annan än den estet, som
i gideska meanderkurvor undvek sina
moraliska problem och icke kunde tänka sig en
reellare kontakt med livets verkligheter än
upprepade och intensiva museibesök. Efter
frigörelsen har han funnit ett centrum inom
sig själv, till vilket han kan sätta alla sina
strävanden i relation. Men han har också
nått en alldeles ny vitalitet, som icke längre
uteslutande är bunden till den intellektuella
frenesien —- han berättar om nya promenader
i okända delar av Paris, han noterar en
alldeles ny, sund och obekymrad livskänsla och
överraskar sig själv med att finna en stark
stimulans i ett vaket realistiskt iakttagande
av omvärlden. Han har också fått upp ögonen
för de faror, som äro förenade med en
introspektion sådan som Amiels. Denna "rena"
introspektion blir omänsklig, redan därför att
den alltid fungerar under stadier av vila och
avspänning, då vad som vore förtjänt av en
granskning — jagets aktivitet — försvunnit.
I stället erkänner han värdet av en annan
introspektion, som belyser jaget mitt under
det skapande arbetet, och som kan ställas i
tjänst hos den enda ambition han numera
erkänner — hans strävan efter att nå
fulländning. En annan sida av samma
inställning uttrycker han på följande sätt: "Det är
meningslöst att vilja se sanningen för att
därigenom bli en bättre människa, eftersom
man måste vara en bättre människa för att
kunna se sanningen." Det är en klassisk
kristen erfarenhet, som Söderblom med
förkärlek återkom till, och som han i
"Religionsproblemet" uttryckte så: "Aktiviteten är
visshetens förutsättning. — Visshet om Gud
vinnes icke genom att spekulera över
tillvaron — utan genom att på fullaste allvar
deltaga i tillvaron." Det är hos du Bos en
ny insikt om både esteticismens och
intellek-tualismens omänsklighet. Samma
nyorientering möter man i hans ställning till världen
och människorna. Förut var han stolt och
oberörd innesluten i sitt elfenbenstorn och
utan kontakt med sina medmänniskor. Nu
våndas han i en känsla av isolering och
längtar ut till gemenskapen.
Du Bos börjar också "pratiquer". Man
finner 1927 en anteckning om att han
regelbundet besöker benediktinernas "Grand’
Messe" vid Rue Monsieur, och i hans litterära
dagordning ingår nu en ny disciplin — att
läsa dagens epistel och evangelium. Ännu
fängslas han estetiskt av gudstjänsten och kan
icke underlåta att mitt under andakten
reflektera över att Veni Sancte Spiritus härstammar
från 900- eller 1000-talet och är skapad av
Robert le Pieux, men hans själsliga disciplin
får alltmera karaktären av moralisk
uppfostran. Bland hans vänner dominerar en ny
gestalt, abbé Altermann. Gång på gång
återkommer han till det faktum, att han tidigare
förskaffat sig ett oöverskådligt antal
"isolerade intuitioner", och att hans nya uppgift
är att koordinera dessa till en enhet, vilken
automatiskt tar den religiösa
helhetsupplevelsens karaktär.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
