Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Sven Stolpe: En fransk humanist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fransk humanist
levelser eller impulser än detta estetiska livs
egna. Ingenting är mer förfärande än en
granskning av den kärlekslösa och oansvariga
anda, i vilken de flesta kritiker möta den
levande dikten. Man får söka länge, innan
man finner ett enda exempel på en litterär
analys, som förråder självbehärskning,
bemästrande av onda instinkter, ansvarskänsla
och ödmjukhet; i vårt land, som saknar
kristen kulturkritik, bedrives
litteraturbedömningen också i en helt annan anda, där den
välgödda rancunen, de hånfulla och snabba
domarna och de hetsiga hämndmanövrerna
spela större roll än ansvaret och den kärlek
till dikten, som alla berömma sig av, men
som ytterst få i djupare mening visat prov
på. Oscar Levertin ägde något av denna
vördnad inför boken som ett dokument om
andligt liv och kunde höja sig över de råa
professionella synpunkterna, men efter hans
död har en annan anda dominerat.
Charles du Bos är däremot redan vid sitt
första uppträdande kemiskt ren från hela den
mentalitet, som är förutsättningen för vän-
kritik, kotterihänsyn, hämndeakter,
personförföljelser och litteraturpolitik. Han vill icke
döma, ty han känner sin egen brist. Han vill
endast förstå, i första rummet till sin egen
båtnad, och ett självklart krav är för honom,
att ett diktverks svagheter betyda mindre än
dess förtjänster. Ur den nobla anda, i vilken
Charles du Bos från början bedrivit
litteraturkritik, växer organiskt fram en religiositet,
som jag i det föregående försökt följa på
några linjer. Den som mot ett diktverk känner
en oavvislig plikt att av allt sitt hjärta och
ali sin kraft sträva till förståelse, han är
snart mogen för en kristen syn på
medmänniskan överhuvud. Den som i det estetiska
livet hetast fascinerats av fulländningens
kategori, han är snart mogen för en kamp
för samma fullkomlighet inom det moraliska
livet. Den som satt som sin plikt att lyssna
till diktverkets innersta ton, han kan icke
undgå att till sist i livet självt höra en
religiös grundton och bakom de skiftande
företeelserna upptäcka Guds närvaro. Denna
process äger skönhet och förebildligt värde.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
