- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
72

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Recensioner - Ragnar Svanström: Förspel och epilog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

recensioner

till en middag, från middagen till ett
bridgeparti. På ett eller annat sätt fick han alltid
tid att mellan slagen intervjua ambassadörer
och främmande potentater och alt utdela
mestadels mycket kloka råd. Han fick även
tid att sätta sin prägel på landet. Edward VII
skapade en epok. Men man drar sig en smula
för att påstå, att han skapade en kultur.

Det är icke få, som berättat oss konung
Edwards levnadssaga. Först i raden kommer
sir Sidney Lee, den officielle biografen, med
en mycket diger och respektingivande,
takt-full och förtegen bok. Sir Lionel Cust har
gjort en mycket devot och tämligen
pekora-listisk skildring av Edward och hans hov,
viscount Esher har sökt att fastställa hans
inflytande, och lieutenant-colonel J. P. Sewell
har utgivit en naivt dråplig edition av hans
personliga brev. 1931 kom en med mycken
briljans och mycken intim kännedom utförd
studie av H. C. Wortham, kallad "The
delight-ful Profession", och nu senast har E. F.
Benson framlagt en ny stor biografi, betitlad
helt enkelt "King Edward VII".

Den som skriver detta, har ingen personlig
erfarenhet av Bensons tidigare produktion,
varav ett arbete, om Charlotte Brontë, utför-,
ligt anmäldes juni 1932 i denna tidskrift av
Sven Stolpe. Han måste därför inskränka sig
till att utan alla sidoblickar kort och gott
fastslå, att boken oin kung Edward icke på
något sätt är epokbildande. Benson har
åstadkommit något, som är ytterst välskrivet —
hans flytande, flotta stil, fri från allt maner,
förtjänar en eloge — men också tämligen
intetsägande. Man läser hans stora bok med en
irriterad känsla av att ha mött varenda
uppgift, varenda anekdot och de flesta reflexioner
någon gäng förut. Och kontrollerar man,
finner nian snart nog, att man haft alldeles
rätt. Benson framträder i denna bok icke som
en självständig författare utan som en ganska
slätstruken epigon. Men — och detta bör

understrykas — anmälaren vill fördenskull
icke anklaga honom för att ha gjort sig
skyldig till ett tarvligt plagiat. Han har med
ali säkerhet icke suttit och saxat partier än
från deri ena. än från den andra
framställningen för att därefter plocka ihop bitarna
så gott sig göra låtit. Det är sannolikt icke
i hans ambition, som felet ligger. Möjligen
kan det vara något galet med hans historiska
gestaltningsförmåga. Men ytterst ligger nog
felet i ämnets egen karaktär.

Det är ju alldeles klart, att en man som
Edward VII i allra högsta grad måste locka
de populariserande biograferna. Konung
Edward spelade en roll icke endast på det
världspolitiska planet. Han hade även sin
givna plats på kapplöpningsbanan, vid
bac-caratborden och på parisiska lyxrestauranger.
Det är en mycket lätt uppgift att ge en
skildring av hans liv den rätta pikanta touchen.
Anekdoterna om honom och det "smart set",
som samlades kring honom, äro legio. Men
de tåla icke vid att berättas hur många gånger
som helst. De bli efter hand en smula slitna.
Man vänder på bladet och hoppas på något
nytt. Men det nya kommer icke. Och detta
beror för det första på att de källor, som
belysa Edward och hans privata liv, redan
till sista droppen utsugits. Och för det andra
sammanhänger det med att Edward VII med
allt sitt pikanteri alldeles icke var en så stor
och rik personlighet, att han tål vid att
kommenteras i det oändliga. Man har ganska
snabbt nått fram till .den punkt, där det icke
finns något mera att säga om honom. Den
som nu alltjämt insisterar på att skriva om
honom, måste, om han ej vill hamna i den
rena eftersägelsen, vända på
problemställningen. Alltjämt väntar man exempelvis på
en grundlig, saklig, historisk-vetenskaplig
undersökning rörande betydelsen av hans
insatser i förkrigstidens diplomatiska
förvecklingar. Detta är något, som behövs och som

72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free