- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
73

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1933 - Recensioner - Ragnar Svanström: Förspel och epilog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

recensioner

vi vilja ha. Vad hans konjak, hans såser och
parfymer beträffar, så ha de längesedan
förlorat ali arom.

E. F. Bensons bok är av denna anledning
en klar besvikelse, i varje fall för den, som
något satt sig in i den föregående litteraturen
i ämnet. Han lägger upp sin framställning
efter känt mönster. Där kommer först hela
historien — för övrigt av honom utmärkt
berättad — om spänningen mellan den unge
prinsen och hans allvarliga, formella,
opsykologiska och respektingivande pappa med
drottning Viktorias brev som huvudkälla.
Där kommer också berättelsen om det kyliga
förhållandet mellan prinsen av Wales och
hans systerson, Wilhelm II, om kejserliga
laktlösheter i Cowes och irritation och vrede
å Edwards sida. I detta fall är baron von
Eekardsteins memoarer den klassiskt vordna
källan, utnyttjad — och missbrukad — redan
av Emil Ludwig. Möjligen har Benson själv
haft en känsla av att allt detta icke längre är
fullt så roligt som det en gång var, ty faktiskt
har han sökt att fylla ut sin framställning
ined en ovanligt bred skildring av Edwards
utrikespolitiska ambitioner. Men i dessa
avsnitt har han fått med sig hela den gamla
slentrianen, representerad framför allt av
fabeln om hans redan någon gång på
1860-talet utbildade ententepolitiska program.
Edward VII skall, om man får tro Benson,
redan fore fransk-tyska kriget ha fått klart
för sig, att Englands räddning låg i en
anslutning till Frankrike och med aldrig sviktande
energi ha arbetat fram mot målet, som nåddes
1904. Behöver det särskilt påpekas, hur
groteskt missvisande en sådan framställning är
med tanke på de olika faser, som den
europeiska politiken och icke minst förhållandet
mellan England och Frankrike genomlöpte
under dessa tre decennier? Det är visserligen
sant, att Edward redan tidigt fattade en
mycket stark sympati för Frankrike eller i

varje fall för Paris. Det är också sant, att
han mycket gärna såg ett bättre förhållande
etablerat mellan de båda länderna än det
som faktiskt var rådande. Men detta är icke
liktydigt med att ententen av år 1904 var
resultatet av hans decennielånga strävanden.
Den var tvärtom ett verk av en stor
opportunist, lörd Lansdowne, som tog sin chans,
vilken ingen ens några år dessförinnan hade
kunnat drömma om. Edward VII hjälpte till
med stor entusiasm och klok övertygelse, men
han var icke skaparen. Benson hade själv
kunnat övertyga sig om det verkliga
sammanhanget, om han kastat en blick på den stora
och upplysande publikation, som bär namnet
"British Documents ön the Origins of the
Great War". Men så långt har han
uppenbarligen icke velat sträcka sina forskningar.

*



Benson har emellertid varit inne på rätt
spår, när han gjort åtminstone ett försök att
laga fasta på de utrikespolitiska aspekterna
av Edward VII:s regim. Ty ur utrikespolitisk
synpunkt är den epok, som bär hans namn,
en tid av fruktansvärt allvar. Det var under
hans regim, som de stora avgöranden föllo,
vilkas facit världskriget blev. Man får en ny
och mycket skarp påminnelse om detta genom
Harold Nicolsons bok om
Versailleskonferen-sen, "Peacemaking 1919". Edward VII:s tid
var förspelet till det drama, som i Paris 1919
fick sin epilog.

Harold Nicolson utgav för några år sedan
en mycket uppmärksammad bok om sin fader,
lörd Carnock, under många år en av Foreign
Offices ledande krafter, och kallade den
"a study in pre-war diplomacy". Den nu
föreliggande volymen är avsedd att utgöra en
fortsättning och skall följas av en tredje
volym, en studie över efterkrigstidens
diplomati med lörd Curzon som central gestalt.
Anmälaren vill för sin del bekänna, att på

73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free