Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Kjell Strömberg: Utsikt från Pantheonkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kjell strömberg
med några av dessa skolmästare mot
gemensamma fiender. Men Dreyfusfejden är ett
långt kapitel, som faller utanför ramen för
denna lilla betraktelse över Vänstra strandens
okuvliga idealitet.
Numera kan man sätta likhetstecken mellan
esprit normalien och esprit sorbonnard, och
termerna användas om varandra både i god
och dålig bemärkelse. Det nya Sorbonne är
helt och hållet genomsyrat av andan från
"Normale", som efter sekelskiftet i viss mån
förlorat sin självständighet. Den
palmbrode-rade uniformsfracken har avskaffats, och
föreläsningsverksamheten är förlagd till själva
Sorbonne. Den gamla skolan är med andra ord
inramad i universitetet som ett
humanistiskt-naturvetenskapligt seminarium för aspiranter
på högre examina, och den klassiska
byggnaden vid Rue d’Ulm tjänar endast som
studenthem för de premierade eleverna. Sedan
1910 ha även studentskor rätt att konkurrera
om diplomen från denna läroanstalt, och
utlänningar mottagas på samma villkor som
franska studenter. Under kraftfulla ledare
som Ernest Lavisse, den siste i raden av
Frankrikes stora hävdatecknare, och Gustave
Lanson, den berömde litteraturhistorikern, har
skolan emellertid hävdat sin supremati i den
akademiska hierarkien, och senator Honnorat,
universitetets välgörare i mer än ett avseende,
återskänkte den rätten att anställa egna
föreläsare under sin ministertid åren närmast
efter kriget. Glömmas må ej heller skolans
goda tomte, den man, som under en
mansålder spelat rollen av den grå eminensen
i radikal fransk politik: Lucien Herr.
Erbjuden alla möjliga hedersposter av vänner
och f. d. lärjungar alltifrån Clemenceau till
Herriot föredrog han att stanna i sin
bibliotekshörna vid École Normale, där han lät
sitt universella vett spela i takt med
papperskniven och lärde ständigt nya
ungdomsgenerationer tvivla på fastslagna värden. Härifrån
dirigerades den från början fåtaliga skara
som slutligen genomdrev rättvisans seger i
Dreyfusfejden — med socialisten Jaurès och
katoliken Péguy som flygelmän. Ett litet torg
i kvarteret bär nu den originelle gamle
bibliotekariens namn.
En annan betydande kraftkälla på
Pan-theonhöjden har den franska radikalismen
— eller låt oss hellre säga med Péguy: "den
ideella enhetsfronten" — i Alain, alias Emile
Chartier, avgudad filosofilärare vid Lycée
Henri IV, som han icke velat överge för någon
universitetsprofessur. Om hans sokratiska
undervisningsmetoder à la abbé Coignard
ha hänförda elever vittnat, bl. a. André
Maurois och Henri Massis, nythomisternas
stridbare profet. Han kunde komma
skrattande in i klassen och börja lektionen med
att berätta en historia eller rita en gubbe på
svarta tavlan, när han icke fängslades av en
svalas flykt över gården eller en hagelskur
mot rutan, som löste inspirationens flöde . ..
Det var praktisk bergsonism till ungdomens
tjänst. Till politiskt bruk omsatte han den
i sina "Eléments d’une doctrine radicale".
Boken väckte uppseende och diskuterades i en
radikal ministerkonselj, dit förlaget —
Nou-velle Revue Frangaise, vars spiritus rector
Alain länge varit — påpassligt låtit skicka
upp den i ett rundligt antal exemplar. Briand
lär ha funnit det förlösande ordet:
— Om det verkligen funnes en radikal
doktrin, skulle inte vi vara de första att känna
till den?
Den rena idealismen, kemiskt fri från
politisk bismak, har också sin internationella
eldhärd under fransk ledning i Quartier Latin,
men vid kullens fot närmare floden. Vid den
medeltidsaktigt trånga Rue Visconti, av
folkhumorn döpt till "le petit Genève", emedan
de första protestanterna samlades här, finner
man den s. k. Union pour la Vérité, grundad
av Paul Desjardins under Dreyfusfejdens
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
