Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Eskil Sundström: Vår andes stämma i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eskil sundström
en svart skugga över oss. Norrmännen kallade
oss förtryckare. Norge, det unga, stolta,
självmedvetna landet, kunde inte andas ut i det
gamla utlevade Sveriges famntag. Ali engelsk
sympati föll självfallet Norge till. Det var
ganska förlåtligt, om Gosse och andra med
honom betraktade Sverige som en utlevad och
steril nation, när svenskarna själva ingalunda
voro obenägna att påtaga sig etiketten
gubb-land och hurra för broderlandet som den
unga framtidsnationen.
Perioden närmast före och under
världskriget förbättrade icke Sveriges prestige i
England. Norge var proengelskt, Sverige
pro-tyskt. Det var en dogm för Gosse, som intet
kunde rubba. Ännu efter kriget anklagade
Gosse offentligt Svenska Akademien för att
låta tyska’politiska sympatier stämpla
Nobelprisutdelningarna. Intet, inte ens statistikens
svart på vitt, kunde mildra hans heliga vrede
över denna förmenta oförrätt. Gosse var inte
bara en virtuos som skribent utan också in
i det sista en ganska frän etterbigg, som bet
ifrån sig så det kändes. Och hans auktoritet
var så grundfast, att den engelska kritiken
av äldre och yngre årgångar hellre teg än
bjäbbade mot, även när den beundrade
seniorn behagade skjuta över målet.
En man har rätt att tycka vad han vill.
Men det är fatalt, när den som tycker så
fritt och obesvärat som Gosse blir upphöjd
till allmänt orakel. I "The Oxford Book of
Scandinavian Verse", som utkom för några
år sedan, satte Gosse inseglet på en
halvsekel-lång verksamhet, som hade varit faktiskt
tillintetgörande för svensk diktning i engelsk
språkvärld. Här gav han några fantastiska
stickprov på sin expertis. Karlfeldts storhet
var honom alldeles ofattbar. Den största
svenska poetbegåvning som det nutida Sverige
frambragt var Ossiannilsson. Så talade den
engelska sakkunskapens främsta företrädare.
Ingen bör fällas för oförmåga att känna sym-
pati med ett folk. Svenskt nationallynne var
Gosse osympatiskt. Tragedien — om det är
en tragedi att bli underkänd i ett stort
kulturland — ligger förstås närmast i vår egen
slapphet och oförmåga att få rätt skipad åt
våra egna.
1924 avgick Gosse, sjuttiofemårig, från sin
härskarstol i Scandinavian Department of
London University, den tron från vilken
nordisk litteratur i England regerats.
Vad som nu hände liknar ett mirakel. Fram
trädde i Gosses ställe en man som dittills
varit ett fullständigt oskrivet blad i
svenskengelska litterära hävder, den ovannämnde
i somras bortgångne Robertson, professor i
litteratur vid det akademiska högsätet i
London, författare till för sin rika lärdom och
fina intuition högt beundrade verk om tysk
litteratur, fältet för hans egentliga
livsgärning. Robertson närmade sig sextio när han
blev chef för den skandinaviska avdelningen.
Han var en sällsynt kunnig, universellt
mottaglig och förnämt kännande
kulturpersonlighet. Hans bortgång var en kalamitet för
svensk litteratur.
Ingen engelsman har ägt hans öppna blick
och innerliga förståelse för vad svenskar
diktat. Det fanns intet av förbenad
akademiker hos honom. Om geniets innersta väsen
är en obegränsad förmåga av tålamod, måste
Robertson räknas till geniets elit. Han sparade
ingen möda för att bli sin nya mission vuxen.
Hans känslighet för det svenska språkets
skiftningar och modulationer var sällsam,
uncanny, som engelsmännen säga. Våra
diktares hemligaste tonfall syntes vara honom
instinktivt uppenbara. Han var icke heller
begränsad till någon viss period av svensk
diktning. Han följde vaket och sympatiskt
med även våra yngre diktargenerationers
alstring. Pär Lagerkvist och Elin Wägner
kände han lika grundligt som Dalin och
Nordenflycht, Bellman och Lenngren, Strind-
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
