Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Rütger Essén: Den västerländska storstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rütger essén
DEN VÄSTERLÄNDSKA
STORSTADEN
Det anses att vår kultur är en
storstadskultur. Detta skulle då innebära att
storstadstillvaron är typisk för samtidens kultur, att
den där når sin högsta blomstring, att den ej
kan tänkas utan dessa metropoler, där
millioner människor leva och konsumeras i en
nästan fullständigt artificiell tillvaro.
Naturligtvis är det så. De moderna
västerländska världsstäderna äro vår civilisations
brännpunkter. De äro också något
fullkomligt nytt. Antiken hade storstäder, till och
med millionstäder, men de voro egentligen
föga annat än en hopgyttring av många små
städer, kvarter vid kvarter. Var och en levde
på platsen; det fanns i kvarteren många
människor — som ännu i dag delvis är fallet
i mera ålderdomliga storstäder, exempelvis
Paris — vilka sällan eller aldrig sett något
annat kvarter. Och sådana äro ännu de
egentliga österländska storstäderna. Men den
moderna västerländska världsstaden har ett
hjärta, en puls, en rytm. Och dessa pulsslag
ha en sådan styrka att de höras över landet,
att de bedöva alla andra ljud, att de framstå
som tidens egen rytm.
Medeltiden med feodalismen var en de
befästa borgarnas, kyrkornas och klostrens
kultur. Däremellan levde landsbygdens folk
och jordens brukare under naturens skräck
och lydno. Ännu den nyare tidens städer,
även dess storstäder, lågo på landet. De
tjänade — det lokala eller avlägsnare
varuutbytet, staten, monarken, kulturen.
Men de moderna västerländska storstäderna
tjäna icke — de ha blivit självändamål. De
ligga icke på landet — de ha tagit landet
i besittning. De ha allt mindre att göra med
topografien. Berg planas ut, havsvikar
överbyggas. Exempel finnas på nya storstäders
planerande med mycket ringa hänsyn till
marken, grunden och de naturliga
trafiklederna. Även invånarna bli mer och mer
material för storstadens eget dunkla ändamål.
Staden är icke deras. De tjäna världsstaden,
förbrukas och ersättas som stål, cement och
tegel.
Storstäderna ha alltid varit
konsumtionscentra. De förbruka massor av matvaror och
råvaror och ge i utbyte idel umbärliga ting,
det vill säga ur det omedelbara, animaliska
livsuppehällets synpunkt umbärliga ting.
Detta är med modern kommunikationsteknik
möjligt i en utsträckning som aldrig förr.
De gamla Rom, Alexandria och Korint hade
ett fruktansvärt besvär med sina
spannmålsflottiljer, oxdrev och vintunnekärror.
Sjutton-hundratalets Paris tedde sig från landsbygden
som den punkt mot vilken alla grönsaksforor
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
