Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Victor Nilsson: Min Hamsun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
victor nilsson
som då hade så litet av den varan, var "ødsel"
med dem. Jag minns att Hamsun alltid
insisterade på att betala sina vänners
spårvägs-avgifter, och det obönhörligen både fram och
tillbaka, om tillfälle yppades. Från säker
källa vet jag att hans börs stod öppen för
hans vänner så länge det fanns någonting
i den.
När Hamsun slutat sin föreläsningsserie,
reste han bort, närmast till Chicago, där han
fick en engelskspråkig tidskrift att trycka en
uppsats om Strindberg. Denna var till sitt
innehåll bekant för mig från hans
Strindbergsföredrag, men den var starkt stympad
och på flera ställen så tydligt förvanskad,
att jag inte undrade på att Hamsun vid sin
återkomst klagade över futiliteten av slika
bidrag. Löjligt nog hände mig i anledning
av "Markens grøde" just i samband med
Strindbergs namn en förargelse som kom mig
att underlåta att låta höra av mig till Hamsun
i förbindelse med denna hans stora framgång.
En dagstidning hade mycket vänligt utbett
sig en intervju rörande Hamsun och hans
vistelse härstädes. På ett ställe nämndes
Strindberg, med tillägget "the great German
dramatist", vilket så förtröt mig, att jag inte
kunde förmå mig att tillställa Hamsun detta
opus.
I mars 1888 började Hamsuns vistelse här
ute att lida mot sitt slut. Han förberedde ett
avskedsföredrag före Europafärden. Jag
mottog ett brev nedskrivet på snedden över
papperet som han ofta hade för sed. Det var
daterat: "Söndagen den 18de" och löd som
följer: "Inneslutna finner ni två biljetter till
mitt föredrag å àtora Dania hall den 28de.
Det kommer att räcka två timmar och jag
tror inte det skall bli tröttande. Jag hoppas
se er där; jag tycker om att ha er framför
mig. Tag plats nära scenen, ty jag är
närsynt. Salen kommer att bli fulsatt har jag
hört, och det är bra. Ämnet blir livet här
i Minneapolis. Jag kommer att bli radikal.
Om ni kunde ge mig en liten notis i tidningen
om onsdag vore det skönt. Kanske också
nästa vecka. Högaktningsfullt, Eder Knut
Hamsun."
Den stora aftonen kom och blev i allo den
framgång Hamsun hade hoppats på. Om jag
inte missminner mig höll Kristofer Janson en
vänligt erkännande inledning. I alla
händelser var han där med nästan hela sin
familj och spridde som vanligt blidhet och
"hygge" omkring sig. Hamsun talade, om inte
i två timmar, så i alla fall länge och var, om
ofta orättvis i sin bitande ironi, vilken gällde
amerikanska förhållanden i allmänhet, kvick
och full av bländande paradoxer och vad
han själv redan då kallade "sproglige
lykke-træff".
Det var överenskommet att Hamsun skulle
komma upp till mig på tidningen och säga
farväl och för att mottaga några råd och
vinkar rörande hans blivande debut som
författare. Han kom och vår konversation rörde
sig huvudsakligast om huruvida han borde
resa till Kristiania eller "direkt" till
Köpenhamn, där Hegel på den tiden var alla de
stora norska författarnas förläggare. Hamsuns
härvarande vänner hade liksom han själv
vissa försänkningar i den norska, men inga
i den danska huvudstaden, med undantag av
Kristofer Jansons, som kände Brandes. Vad
jag hört om Hamsuns tidigare försök i
Kristiania och vad jag kände till om dess
förhållanden på den tiden kom mig att
tillstyrka Köpenhamn, dit Hamsuns
ångbåtslägenhet skulle föra honom direkt. Jag visade
honom de första häftena av en ny litterär
tidskrift, som börjat utgivas där av
förläggaren Philipsen med doktor Carl Behrens som
redaktör och med sådana medarbetare som
bröderna Brandes, August Strindberg och
Ola Hansson. De första brottstycken av "Also
sprach Zarathustra", som jag någonsin sett,
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
